Göteborgsposten – 8 februari 1870, sida 1

från hon kom. Kanske är detta hennes födelseställe, och det är för att träffa de sina hon kommit hit. Jane var nödsakad att nöja sig med denna förklaring, ty någon annan kunde hon ej hitta på; men den stillade ej hennes nyfikenhet. Samtalet mellan lady Eversleigh och hennes gäst räckte länge. Klockan blef half elfva innan den besynnerlige landtmannen lemnade rummet. Detta inträffade tre dagar före juldagen. Följande afton anlände en annan främling till Frimley med postdiligensen, som passerade genom den lugna lilla staden klockan sju. Denne resande gynnade ej värdshuset Kronan, ehuru diligensen bytte om histar vid detta ställe. Han steg ned från kuskbocken, under det vagnen stod framför dörren till Kronan, väntade tills hans lilla kappsäck blifvit nerlyftad och aflägsnade sig derefter, sjelf bärande sin kappsäck, som var hans e da bagage. Han gick med hastiga steg till andra ändan af den långa ojemna gatan, hvarest det fanns ett blygsamt värdshus benämndt Korset:. Ilär inträdde han och begärde att få ett sofrum, en god brasa och något att äta. Det var ej förrän han kommit in i rummet, som den resande tog af sin grofva öfverrock, hvars krage nästan helt och hållet dolt hans ansigte. Vid rockens aftagande blottades Victor Cirringtors bleka ansigte och blixtrande svarta ögon, hvilka denna afton lyste med en egendomlig glans. Sedan han intagit en hastig måltid, gick han ut på gården, trots marken ver snöbetäckt och snö fortfarande