Göteborgsposten – 7 februari 1870, sida 2

——————— fem guincer uf min vän jockeyen; men vill ej sälja Buffalo till en gentleman ;å några vilkor, — Här äro penningarne, svarade Victor i det han räckte stalldrängen fem banknoter på fem pund hvardera och tjugofem shillings i guld och silfver. Har ni begärt en fridag? — Nej, herre, emedan, oss emellan, jag ej tror att jageskulle få den om jag begärde. Jag tagar den utan lof. Jag skickar min hustru att säga att jag är sängliggande hemma och ej kan komma till arbetet. — Hawkins, ni är diplomat! utropade Victor; nu har jag ej mycket att tillägga. Der ligger en bit papper, på hvilket namnet på den plats dit ni skall föra djuret står skrifvet — Frimley Common, Dorsetshire. Ni skall begifva er af i morgon i dagbräckningen och färdas så fort ni kan utan att matta ut hästen. Jag vill att han är vid friska krafter då min vän får honom. Mr Hawkins brast ut i ett olycksbådande skratt. — Var ej rädd för det, sir Wild Buffalo skall vara vid tillräckligt friska krafter, det kan ni lita på, sade han. — Jag hopvas det, svarade Carrington lugnt. När ni uprnått Frimley Common — det är föga annat än en by — skall ni gå till det bästa värdshuset ni finner der och vita, antingen tills ni träffar mig eller hör något från mig. Ni förstår mig ju? — Ja, herre. — Godt. Godnatt nu. Dermed lemnade Carrington värdshuset Kompassen. Då han gick ut ur buset, följde honom en äldre man, klädd