Göteborgsposten – 7 februari 1870, sida 2

Honoria hade förbjudit henne att säga mylady efter deras afresa från Raynham Castle. — Ja, svarade hennes matmor i tonkspridd ton; det ligger i en undangömd vrå af verldeu. — Men hvila och förändrad vistelseort skola utan tvifvel inverka välgörande på er, min fru, sade miss Payland i sin mest inställsamma ton; jag är säker på att ni behöfver frisk landtluft efter att så länge ha insupit luften på Londons gator. Lady Eversleigh vände sig mot sin tjenarinna med en lugn, allvarlig blick. — Jag behöfver visserligen inandas frisk landtluft, Jane, sade hon allvarsamt; men det är ej för det jag kommit till Frimley, det vet ni. Hvarföre skulle vi försöka att bedraga hvarandra? Jag har ett mycket vigtigt mål i lifvet; hemligheten af mitt kommande och gående är en mycket bitter hemlighet, och om jag också ej velat meddela er den, så döljer jag ingenting som ni behöfver veta. Låt mig spela mitt parti utan spioneri och utan frågor. Ni skall bli rikligt belönad för er tystlåtenhet och tillgifvenhet. Var trogen, min goda flicka, och försök ej upptäcka motivet till mina handlingar. Var säker om att, äfven då de tyckas er som mest besynnerliga, de rätt färdigas genom ett stort ändamål. Jane Paylands ögon sänktes för hennes matmors allvarliga och genomträngande blick. (Forts.)