Göteborgsposten – 5 februari 1870, sida 3

kunde vara att spela orgel. Tänkt oeh gjordt: han wampade ned en orgelbelg och gick derefter till manualen. I nästa ögonblick afbröts nattens och kyrkans tystnad ar orgeltoner. naturligtvis utan sammanhang och disharmoniska, men som säkert skulle 2jort en hemsk verkan på en vidskeplig, ifall någon sådan då passerat förbi, liksom de å andra sidan lätt kunnat röja honom. Det var vid sitt sista inbrott i Petri kyrka som han slutligen skulle bli fast. Vi ha redan nämt huru han lyckligt i Frue Kirke slapp undan polisen. Samma tur hade han i Garnisonskyrkan, der han händelsevis gjorde inbrott just en natt då ett kort arbrott i vakttjensten gjordes derföre att manskapet vörjade utmattas. Vid hans gripande tillgiek väEfter många nätters väntan hörde slutligen Petri kyrka mellan dörren till skriftstolen och altaret gömda polisbetjente na huru en ruta i ett fönster inslogs och en person sprang med på golfvet i kyrkan. De gömda vågade knappt att andas och alldeles icke att röra sig för att icke röja sin närvaro. Slutligen kunde den ene at polisbetjenterna icke afhålla sig från att försigtigt lägga ögat till dörrspringan. Ilan såg nu huru i det svaga ljuset en person närmade sig alldeles ljudlöst. Blixtsnabbt störtade polisens tjensteande fram, fattade ett krattigt tag om tjufvens båda händer, emedan han fruktade att denne skulle föra vapen med sig, och ropade: Nu har jag dig! Hvar är din kamrat? Liksom traflad af en ljungeld föll ynglingen tillsammans och ropade blott -Sjå mig ickelDet visade sig snart att tjufven icke hade några vapen. Un gammal portmonnä och en liten nyckel var allt hvad man fann på honom. Redan under vagen till polisen medgaf han, att han ensam begått samtliga kyrkstölderna lik om ett par småstölder. Denno unge tjufs sttre utvisar intet märkvärdigt, om icke en viss kattaktig smidighet som ligger i hela hans kroppsbyggnad. Hans blick är skygg, men han förråder i sitt tal den förhärdade brottslingens cyniska fräckhet. Fara värdt är verkligen att, såom det förutspås, den unge manner blir en stor örbrytare.