Göteborgsposten – 5 februari 1870, sida 3

(Insändt.) Nöden har ingen lag. Medlidsamma och barmhertiga samhälle låt ej dessa rader undgå din uppmärksamhet! Huru många sånger hafva ej utblottade och nödställda gjort anspråk på ditt medlidande och ställt din barmhertighet på prof? Huru många gånger har ej den, som till sista droppen smakat på innehållet i armodets och fattigdomens bägare, anvopat dig om h elp, och du har aldrig dragit din hand tillbaka? Tröttna cj heller nu, ni bättre lottade medlemmar af Göteborgs samhälle, då en ekonomiskt bekymrad och : j dom hemsökt familj förtröstansfullt kastar sig i armar. Hustrun, familjmodren, hvilande svag och maktlös på plågans läger. skådar omkring j mindre än 7 minder riga barn, hvilka, oförmögna att genom arbete förvärfva sitt uppehälle, vid en älskad faders bår fälla brännheta tårar. I som hysen medlidande för dessa olyckliga, uppsöken den för få dagar sedan (d. 3 Febr.) aflidne urmakaren Volkes boning, belägen i Majornas 3:dje rote N:o 37, inträden i densamma och I skolen der finna en sängliggande, bittert sörjande maka med 7 barn och en åldrig stapplande moder. Om någon godhetsfullt tänker på dessa betryckta med en skärf, men tillfölje af ställets aflägsna läge ej har tid och tillfälle att göra besök derstädes, så emottagas tacksamt dessa gåfvor i hr C. D. Eggers tobaksbutik vid Salutorget och skola framdeles i tidningarne redovisas.