ordentligt till afger den ett motiveradt godkännande och den lifdömdes advokats besvärsansökan är då förastad. Detta anmales hos justitieministern. på det att denne må kunna låta kriminaldomen i fullbordan på den skyldige. Dermed är dock icke allt slut, ty ännu återstår ansökningen om benådning, som på visst sätt blifvit gjord till en pligt genom ett ministerielt cirkulär af d. 27 Sept. 1830, hvari man igenkänner Louis Philippes humana ande. Till generalprokuratorns berättelse fogar man presidentens i assise-rätten rapport samt alla de bret och telegrammer, som blifvit skickade till Justitieministern och innehålla ettdera böner om mildring i straffet eller uppmaningar att fullborda domen och slutligen den nådeansökan, hvarunder den lifdomde ifvit sitt namn. Ej sällan går juryn, förskräckt öfver att dess utslag br. en dödsdom öfver förbrytaren, tillbaka in i sitt r Iplägningsrum och undertecknar en kollektit skrifvelse för att anbefalla den brottslige till monarkens nåd. När detta steg är taget af juryn sjelf igenkännes det lätt på att en och samma hand (advokatens) skrifvit alla namnen. Vid många tillfällen äro deremot underskrifterna skrifna med olika handstilar: detta är fallet, när advokaten varit hemma hos hvarje juryledamot särskildt och då ha oftast en och annan af undertecknarna vidtagit ett eller annat förbehåll till namnet. Alla dessa dokumenter inskickas till justitieministeriets administrationsråd, som Utgöres af generalsekreteraren, direktörerna för kriminella och civila mål, assisterade af en sekreterare. Här öfver 3 ännu en gång de bevekelsegrunder, som kunna tala för den skyldige; under tiden inhemtar man underrättelser om hans uppförande i fängelset och undersöker ånyo saken från början. Det är kort sagdt en hel revision af processen efter hvilken framställning göres ettdera om förändring i straffet eller om att elata rätten ha sin gång Denna rapport tillställes ministern, som mottager den eller afvisar den och till kejsaren öfverlemnar hela luntan dokumenter. Om denne nu sätter sitt namn under ordet approberadt är detta döden; såvida han deremot vill göra bruk af sitt prerogatif och låta nåd gå för rätt uppger han hvilket straff han sätter istället för dödsstraflet. Dessa dokumenter äro lärorika i mer än ett hänende och visa huru noga allting pröfvas och diskusom står i förbindelse med den betydelsefulla frågan om en menniskas lif eller död. De, som datera sig från Louis Philippes tid, äro af ett synnerligt intresse. Af de kortfattade anmärkningar, han gjort här och hvar, framgår att han noga genomgick alla handlingarne och redogjorde för sina motiver, såvida han afslog den sökta benådningen. Som oftast uppdagade han förmildrande omständigheter, ofta nog ett svepskäl för att undgå att stadfästa dodsdomen, ty han var en afgjord fiende till dödsstraftet. Ilan tecknade vanligtvis endast under sina initialer; blott en enda gång afvek han från denna sedvänja liksom för att dermed antyda att han för intet pris kunde hysa medlidande med en så förhärdad förbrytare. Under ordern om Lacenaires afrättande skref han nemligen med sin stora, bestämda handstil: fLouis Philippe. Så snart storsigillbevararens rapport är stadfästad af kejsaren underrättas generalprokuratorn vid den kejserliga domstolen i Paris derom i en speci depesch hvari han anmodas att Loförtöfvadt träffa anstalter till dödsdomens fullbordande. Generalprokuratorn skrifver då till prefekten att han skall sörja för ordningens upprätthållande före och under exekutionen; till fängelsepredikanten på det han må bistå den lifdömde i hans sista ögonblick; till chefen för Seine-gendarmeriet på det han skall besätta Place de la Roquette med vakt och låta fyra man eskortera liket till kyrkogården; till den timmerman, som skall uppresa schavotten på bestämd tid och bestämdt ställe; till fängelsedirektören i La Roquette och slutligen till skarprättaren. Alla dessa skrifvelser utfärdas och afsändas om natten i det yttersta ;gonblicket på det att Paris så länge som möjligt skall kunna hållas i okunnighet om den afrättning som förberedes. 2