Göteborgsposten – 4 februari 1870, sida 2

då Victor Carrington gjoråe en varnando åtbörd åt stalldrängen. — Tyst som muren, mumlade mannen. Sir Reginald Eversleigh och Douglas Dale intogo sina platser i vagnen och körde derifrån. Victor Carrington anlände på utsatt tid till ÅKompassen, ett ruskigt värdshus vid en ruskig liten gata. Här fann han mr Hawkins i skänkrummet, väntande på honom ock fördrifvande tiden med att tömma ett glas gin. — Det finnes ingen inne i det enskilda rummet, sade Hawkins då han kände igen mr Carrington, och om ni vill stiga in der, skola vi vara fullkomligt för oss sjelfva. Jag förmodar det ej finnes något hinder för att denne herre och jag gå in i det enskilda rummet, Mariar? Mr Hawkins vände sig med denna fråga till en ung qvinna, hvilken tjenstgjorde som skänkmumsell. — I allmänhet hör ni ej till de kunder som vi hysa i det enskilda rummet, mr Hawkins; men om denne herre har något att säga er, så kunna ni ju stiga in, svarade skänkmamsellen med mycken nedlåtenhet. Och om herrn har några befallningar att gifva, så är jag färdig att verkställa dem, tillade hon. Victor Uarrington reqvirerade en flaska konjak. Det enskilda rummet luktade ohyggligt af tobaksrök och väggarne voro prydda med nedsmutsade kapplöpningstaflor. Mr Carrington satte sig här och bad sin följeslagsre taga plats midtemot. (Forts.)