Göteborgsposten – 4 februari 1870, sida 1

häst, hvars ståtliga hufvud trotsigt han stolt blickade öfver gården. — År ej det Wild Buffalo? irågade mr Spavin. — Io, sir. — Ni borde veta bättre än taga ut honom, utbrast hästhandlaren vredgad. Dessa herrar rill ha en häst som kan ridas af en kristen menniska, men Buffalo kan ingen kristen rida på. Jag ämnar likväl taga djefvulen ur honom innan jag slutar, tillade mr Spavin med en hämndlysten blick på hästen. — Det är ett ganska vackert djur, sade sir Reginald Eversleigh. — Åh ja, han är rätt vacker, svarade hästhandlaren. Hans utseende skämmer ej ut honom; men vacker iir den som vackert gör — det är mitt valspråk, och om jag kännt djurets temperament då kapten Chesterly erbjöd honom åt mig skulle jag ej så beredvilligt ha köpt honom. Men nu då jag en gång har honom mäste jag göra så mycket jag kan af honom. Jack Spavin är ej den man som säljer ett sådant djur till en kund, förrän han gjort det spakt. Sedermera står det till er disposition, mina herrar, och skall säljas af Jack Spavins välönskningar. Hästen fördes tillbaka till sin spilta. Victor betraktade hästen och stalldrängen med en granskande blick, innan de försvunno ur hans åsyn. — Han ser något besynnerlig ut, dender stalldrängen, sade sir Reginald till hästhandlaren. — Hvem, Hawkins — Jim Hawkins? Ja, genom sitt utseende kan han ej skapa sin lycka. Han är arbetsam —— svängdes, under det