Göteborgsposten – 3 februari 1870, sida 2

yttersta för att göra ett godt intryck på Douglas Dale. Hittills hade Douglas ej tyckt om sin kusin, Reginald; men han började nu tro att han varit fördomsfull met sin slägting. Han tyckte att Reginald hade skäl anse sig vara illa behandlad och med en ädel naturs oskrymtade hjertlighet var han färdig utsträcka en vinlig hand åt en man som blifvit slagen i lifvets strid. De dinerede tillsammans på sin klubb; de träffades gång efter annan, ibland tillfälligtvis — ibland efter aftal. På klubben spelades naturligtvis ofta kort; men Douglas Dale hade aldrig före sitt sammanträffande med Reginald Eversleigh blifvit frestad deltaga i ett parti. Hans vanor förändrades så småningom under hans kusins och Victor Carringtons inflytande. Han samtyckte att deltaga i ett parti ccarte efter middagen en dag, en annan dag att deltaga i ett whistparti. Tre månader efter hans första sammanträffande med Reginald åtföljde han baroneten till Hilton House, der han presenterades för den vackra österrikiska enkan. Sir Reginald Eversleigh spelade sina kort mycket försigtigt. Det var först efter det han hos sin slägting väckt småken för spel, som han vågade införa honom i det fashionabla spelhus som förestods af Pauline Durski. Denna presentation hade en olycklig inverkan på hans framtid. Han hade gått oskadad genom Londonlifvets eldprof; många qvinnor hade sökt få välde öfver honom, men hans hjerta var fortfarande i hans eget våld då han första gången trädde öfver tröskeln till Hilton House. Han såg Pauline Durski och älskade henne. Han