Göteborgsposten – 3 februari 1870, sida 1

— Jas vill lita på er. I — Det kan ni göra, min fru. Jag måste säga er att här i huset är mitt namn Andrews. Var god kom ihåg det. Mr Andrews, notario. Namnet Larkspur luktar för mycket af Bow Street. x Den underrättelse Andrew Larkspur sörskaskat sig öfrerensstämde med sanna förhållandet. Vänskap och kamratskap hade uppstått emellan Douglas Dale och hans kusin Reginald Eversleigh, och de tillbragte mycket af sin tid tillsammans. Douglas Dale var samme hederlige och trohjertade ungo man som han varit innan han genom gin onkels död erhöll en inkomst af femtusen pund om året; men med rikedomen upphörde nödvändigheten af träget arbete, och i etället för oa flitig student blef Douglas en medlem af den sysslolösa hop som endast gör hvad som för tillfället faller i smaken. Han bodde fortfarande i Temple, fortfarande kallade han sig juris studiosus; men hyste ej längre någon önskan att hinna till domarestolen. Hans bror Lionel hade blifvit kyrkoherde i Hallgrove, en by i Dorsetshire, der det fanns en vacker gammal kyrka ooh en mycket liten församling. Det var ett af dessa beqväma och indrägtiga pastorater som endast tyckas tillfalla de rika. Lionel hade godt tillfälle att egna sig åt sitt favorit