Göteborgsposten – 3 februari 1870, sida 1

användes i egenskap af huspiga vid villiers Street, har jag af henne erfarit, att baroneten står på mycket vänskaplig fot med sin kusin mr Dale, hvilken studerar lagfarenhet. — Verkligen! utropade Honoria. Dessa båda män äro de sista mellan hvilka jag skulle tro någon vänskap vara möjlig. — Men så är det ickedostomindre, min fru. Mr Douglas Dale har dinerat hos sin kusin, sir Reginald, två gånger under sista veckan, och vid dessa tillfällen ha de båda herrarne lemnat Villiers Street tillsammans i en droska mellan klockan åtta och nio på aftonen. Min vän huspigan råkade få höra den adress man gaf kusken vid båda dessa tillfällen; adressen var Hilton House, Fulham. — Douglas Dile en syclare! utropade Honoria; sällskapsbroder ät sin nedrige kusin! Då rusar han mot sin ruin! — Sannf, min feu, en sådan bekantskap innebär ej några löften för framtiden, svarade mr Larkspur. — Vet ni nagot mera rörande denna bekantskap? frågade Honoria. — Nej, min fru, men jag tänker få veta mera, — Häll ögonen på dem, håll ögonen på dessa båda män. Det ligger en stor fara för mr Dale i förbindelsen med hans kusin, sir Reginald Eversleigh. Glöm ej det. Håll ögonen jå dem, mr Larkspur, natt och dag. — Jag skall göra min skyldighet, min fru, lita på det, svarade polistjonstemannen. Jag är stolt öfver mitt yrke, och för mig är skyldighet och nöje ett och detsamma.