Göteborgsposten – 1 februari 1870, sida 3

Ilvarjehanda. En svärjiare i evigheten. En baptistpredikant i Pensylvanien ifrade i en predikan skarpt emot svordomar och illustrerade sitt föredrag med följande målande beskrifning som ofrivilligt kommer oss att tänka på det groteskt-religiösa takmålningarne i en och annan af våra svenska landskyrkor: Mma dyra vänner! Jag vill för er åskådliggöra en scen i helvetet. Beelzebub sitter på sitt embetsrum för att emottaga från jorden anländande själar. Underjordens väktare nalkas, förande vid handen en själ, som skall öfverlemnas åt afgrundens qval. lvad var du på jorden? dundrar Satan honom till mötes. Minister Benjamin, ledamot af den konfedererade regeringen, blir svaret. Ack ja, jag visste nog att du skulle komma, säger djefvulen i det han bläddrar i sin hufvudbok och deri inför ministerns namn, jag har för öfrigt alltid undseende med sådant folk som arbetar mig i händerna, jag är visserligen tvungen att inspärra dig här, men jag skall söka att göra det så angenämt för dig som möjligt! Astaroth! för hr Benjamin till en plats, der det finnes en smula luftdrag. Den, som dernäst presenterar sig, är en man, som slagit ihjäl sin svärmorder och sedermera blifvit hängd i Cincinnati. För bort honom-, säger Satan, mån behandla honom beskedligt, han är icke ensam att tadla. Jag kommer ihåg hela historien. Käringen kom hit för tre veckor sedan, hon ser alldeles ut som hon varit värd sitt öde. Hon sitter i N:r 63. Gif honom hennes plats och placera gumman närmare stora kaminen; N:r 63 är alldeles för svalt för henne! Nalkas så ett tredje offer. IIvarföre har du kommit hit? spörjer underjordens herrskare. Derföre att jag brukat svärjat. — IIar du brukat svärja 24 frågar Beelzebub och reser sig i vredesmod. — Ja, det är hela min synd! — Hela min synd-, skränar Hin onde och slår näfven i bordet. IIela din synd, du afskyvärda, föraktliga slyngel, här finnes ingen vrå, som är nog het för dig, Af alla de huudratu