Göteborgsposten – 1 februari 1870, sida 3

om den tekniska undervisningen. Han hänvisade derpå, att man väl länge droge ut på saken, och uppmanade regeringen att skynda sig. Handelsministern Louvet svarade, att förslaget är under pröfning, hvarpå Jules Simon ännu en gång begärde, att man skulle skynda sig något mera. Engelsmännen sysselsätta sig för närvarande äfven med den tekniska undervisningen och gå raskt framåt, under det att man i Frakrike förlorar en dyrbar tid. — Detta kan äfven träffa in på flera andra länder. Det har väckt?stort uppseende, att pater Gratry offentliggjort ect bret till kyrkomötet i Rom, i hvilket han förklarar det vara en omöjlighet att proklamera påfvens ofelbarbet, derför att en påfve blifvit dömd som kättare. Ett andra bref af patern väntas, i hvilket han, för att bevisa faran af att antaga påfvens ofelbarhet, skall erinra om några bullor, som påtvarne offentliggjort utan kyrkomötets tillgörande. Dessa bullor äro: 1. påfven Bonifacius VIII:s, hvari förklaras, att påfvarne ha rätt att förklara furstarne deras troner förlustiga; 2. Paul III:s, hvari England utlofvas åt hvar och en under vilkor, att erötraren deraf åter gör det katolskt, och 3. Pius IV:s, hvilken bestämmer, att kättarne skola å båle brännas. — Det skulle just vara skönt, om man i frihetens sekel erkände sådana dumheter såsom hafvande varit ofelbara ! Emellertid spinna jesuiterna som spindlar sina intrignät kring den frimodige patern. Då man ej kan slå med bevisningens vapen, dödar man med intriggift. Rochefort skall vara mycket sjuk. Det nya ryska lånet (se ofvan) är föremål för en rask teckning på börsen i Paris. I Ryssland har utkommit en broschyr, hvilken i Petersburg gör stort uppseende. Dess titel är; Nödvändiga törändrindringar i vår bondereform, och söker visa, att de lifegnas frigörelse, sådan den hittills utförts, icke verkat lisegenskapens upphälvande, utan blott öfverflyttat den makt, som adeln förut egde ofver de lifegna, på czaren. Förf. slutar häraf, att regeringen borde ur statens skattkammare utbetala ersättning till adeln och icke ur böndernas fickor. Han pästär, att de för detta ändamål nödiga medlen skulle kunna erhållas genom att minska Rysslands stående här till hälften af dess närvarande styrka. (Således äfven i Ryssland reduktion af armåer bragt på tapeten!) Denna minskning skulle, säger han, nu kunna utföras utan fara, ty Preussen är sysselsatt med sina inre angeägenheter, Österrike är ur stånd att föra krig, emedan det derigenom endast skulle påskynda sin egen undergång; och Frankrike och Engand skulle omedelbart afväpna, om Ryssland lott ginge i spetsen. Förf. föreslår, att den sålunda minskade ryska armestyrkan skulle på följande sätt fördelas: 200,000 man i Poen, 60,000 i Kaukasus, 20,000 i Siberien och 70,000 för bemanning af flottan. En sådan ösning skulle, tror han, tillfredsställa alla partier. Han slutar med att säga, det ryska belolkningens missnöje med anledning at bondefrågans otillfredsställande ställning är så stor, att ett snabbt hjelpmedel mot det onda påbjudes af den mest trängande nödvändighet. ER en