Ärfvingen till Kaynham. Af M. E. Braddon. (Förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl.) Öfvers. från Engelskan. För hennes poetiska fantasi syntes han vara den ädlaste och bäste af menskliga varelser, och hon förvånade sig öfver sin egen lycka då hon såg honom vid sin sida, öm och kärleksfull, nöjd att för honnes skull uppoffra det fria sjömannalifvets alla nöjen. — Jag tror ej att en sådan lycka kan vidblifva, George, sade hon till honom en dag. Denna obestämda aning skulle allt för snart finna en sorglig fullbordan! Solskenet och den ljusa sommarhimmeln hade gifvit löften om en beständig varaktighet; men ett mörkt moln steg upp som i ett ögonblick öfverskuggade denna sommarhimmel och Rosamond Jernams lycka försvann som om den varit blott en dröm! Slut på första delen. ——-—e