Göteborgsposten – 31 januari 1870, sida 1

Från Riksdagen I Första kammarens korta sammanträde sistl. Fredag hänvisades till vederbörliga utskott de bordlagda motionerna. Nägot neningsutbyte egde dervid rum i fråga om frih. A. C. Raabs förslag om upprättande af en riksdagstidnin, lr Bergstedt lemnade förslaget sitt understöd så till vida, att han för åstadkommande af protokollernas skyndsammare utdelning, förordade tillökning i notariernas antal med 4 eller 6 under den tid sammanträdena påginge både töroch eftermiddag. Motioner väcktes af hr Nordenfelt om håjdt anslag till topografiska karteverket samt af hr Stalhammar om utbetalande redan i år af beviljadt anslag till en väganlaggning i Jönköpings län och om åtskilliga förändringar i konkurslagen. — De ännu inom denna kammare väckta motioner utgöra ett ganska begränsadt antal. I Audra kammaren, der man i Fredags sysselsatte sig med remiss af bordlagda motioner och nya sådanas väckande, uppstod åter en kortare debatt angående norra stambanans sträckning. Ilr Asker begärde nemligen, vid föredragning af den utat honom väckta motion om antagande af Salalinien, ordet för att besvara de dagen förut af erefve Sparre gjorda anmärkningar mot sistnämnda linie. Tal. erinrade om, att K. M:ts proposition vid 1557 ars riksdag föreslog Sala-linien och att endast en skilnad af två röster då hindrade dess sannolika antagande. losterlandets intresse fordrade denna banas förläggande inne i landet oeh ej utmed ett stort vattendrag; hvad grefve Sparre yttrat derom, att i utlandet flerstädes jernvägar gå utmed floder, egde visserligen sin riktighet, men dels hade de blifvit anlagda i en senare tid, da en ökad trafik i andra riktningar gjort sådant nödvändigt, dels erbjöde de utländska törhållandena i detta afseende ej någon jemforelsepunkt med de svensk. — Grefve Sparre framhöll, huru menligt för representationen sjelf jernvägsstriderna verkat vid slydda riksdagar. specielt år 1862. Regeringen föreslog år 1557 visserligen Sala-linien, men detta skedde endast i sammanhang med hela systemet för våra stambanor. Sadan emellertid erfarenheten lärt att flera sträckninsur, såsom exempelvis åt Gnesta och Jönköping, anlagda efter detta system, lemnade ringa afkastning,, har man insett omöjligheten af att taga kartan till uteslutande ledning för jernvägsanläggningar, samt att man dervid måste följa rörelsens naturliga gång. Jemför man ban-rayonerna, betinnes Upsala-Salalinien till stor del bergbunden och knaprig, hvaremot på andra linien ingen skog, ingen höjd, utan ett land, liknande Skåne, erbjuder sig. — IIr Lithner replikerade den förra talaren och rekommentderades hos statsntskottet Sala-linien till benägen åtanka. — Hr Kolmodin uppträdde äfven, dock ej för att blanda sig i striden om de olika riktningarne, utan för att uttala den åsigt, att man borde inskränka sig till att påbörja endast en af de nu ifr gasatta stambanssträckningarna, antingen den norra eller östra. Han ville icke afgöra, hvilkendera at dem som borde ega företrädet, men ansåg det vida lämpligare att koncentrera sina krafter på en bana, än att splittra dem på olika, hvarigenom det komme att dröja lång tid, innan någondera banan blefve fullbordad. Mot hr Grills förslag att bygga en östra stambana metlan Hallsberg och Nässjö, ötver Motala och Mjölby, protesterade med mycken värma hrr v. Steijern, Sääf och Koskull, holka högtidligen ogillade detta försök att splittra meningarne. Konung och riksdag hade redan bestämt denna banas riktning och Östergötlands innebyggare voro om densamma ense. Det hemställdes derför till motionären, huruvida han ej ville återtaga sin motion och inskränka sig till att begära en grenbana till Hallsberg. Derull vägrade emellertid hr Grill, förklarande, att detta val skulle vara den sämsta handling han kunde utflora vid riksdagen. At motioner väcktes i Fredags i Andra kammaren 36 st., bland hvilka torde förtjena nämnas: af hr Mankell om inledande åtgärder till indelningsverkets afskaflande och dess er-attande med en ny stamtrupp, samt en annan, om religionsundervisninskiljande i folkskolan och öfverlätande ät presterskapet; af hr Ribbing om en hemställan till i. M:t angaende de centrala embetsverkens reorganisation; af hr Bjerkander om upphäfvande af jus patronatus samt at hr Liss Olof Larsson om en reslering af landsckreterarnes löner på sådant sätt, att staten derigenom skulle bespara 200,000 rdr årligen. — De hittills afgifna motionerna uppgå nu till ett antal af 134 st. I Lördags, sista dagen af motionstiden, väcktes i Första kammaren tolt nya motioner, bland hvilka må nämnas: . Af hr TIHHström, om anslag till väganläggning öfver Kölen; at frih. r. Geijer, om reglering ar indelta armens löner: af frih. v. Essen, om samman