Göteborgsposten – 31 januari 1870, sida 1

ping. Joseph Duncombe var glad att träffa en sjöfarande vän och bjöd honom till sig på middag. Rosamond Duncombe satt vid sin fars sida under måltiden, efter hvars slut kaptenen på Vixen tillagade en bål punsch. — Ni kan ej tänka er hur det fägnar mig att ha en gammal skeppskamrat vid min sida, sade kapten Duncombe. Min lilla Rosa och jag föra ett rätt behagligt lif här tillsammans; men för en man som tillbragt sin mesta tid på oceanen blir det dock enformigt till slut att oupphörligt vistas bland landkrabbor. Gift dig aldrig med en landkrabba, Rosa, om du ej vill att jag gör dig arslös, tillade han vänd till sin dotter. Miss Rosamond Duncombe rodnade naturligtvis vid ett sådant tal, liksom alla unga damer om aderton år rodna då man nämner möjligheten af att de kunna bli förälskade. George Jernam såg denna rodnad och tyckte att miss Duncombe var den vackraste flicka han någonsin sett. — Huru länge stannar ni i London, George? frågalo kapten Duncombe då den unge mannen skulle gå. — En månad åtminstone — kanhända två. — Då kommer ni naturligtvis hit mycket ofta. Ni kan äta middag hos oss hvarje Söndag och taga Harker med er. Följaktligen kom George Jernam ofta till River View Cottage, der han alltid blef hjertligt välkommen. Harker atföljde honom emellanåt. Vid sådana tillfällen tillbragte han och Joe Duncombe sin tid med att röka cigarr i kaptenens rum, under det George Jernam och Rosamond Dun