Göteborgsposten – 29 januari 1870, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Qvacksalverl. En person vid namn Sven Halling från Hallands län har under någon tid uppehållit sig här i staden såsom praktiserande läkare, och har det hufvudsakligen varit i Masthugget som han utfört sina medicinska experimenter. Då de obildade klasserna af menniskoslägtet i allmänhet ha mycket större förtroende för en dylik undergörare än för en verklig läkare, gingo affärerna en tid bortåt alldeles förträffligt och svårt är att säga om ej Halling på sin talrika praktik snart nog skulle kunnat blifvit en mäkta rik man. Men förargligt nog bestämmer lagen att ingen utan kongl. Sundhetskollegiets tillstånd får befatta sig med sjukdomars botande, och som polisen fått kännedom om den nye doktorns i Masthugget tillvaro blef han uppkallad till poliskammaren, der han förklarade att han trott sig vara i sin fulla rätt att bota sjukdomar, emedan han för några år tillbaka varit af härv. landshöfdingeembete tillförordnad som koleraläkare inom länet. Poliskammaren fästade dock intet afseende härpå, utan förelade Halling att vid 25 rdrs vite upphöra med sin praktik som läkare, såvida han icke kunde förete tillståndsbevis från Sundhetskollegiet. Rådhusrätten. Djerf stöld. Uti vår notisafdelning i n:o 14 af denna tidning omnämndes, attrestauratören M. Lindberg å Börsen d. 17 d:s blifvit bestulen å en blecklåda, innehållande omkr. 800 rdr. För denna stöld misstänktes en 15 års yngling vid namn Carl Hugo Waldemar Claesson, hvilken samma dag på aftonen blifvit häktad för en annan stöld af div. klädespersedlar från snickaremästaren C. G. Wahlström. Vid med Claesson anstäldt förhör angående begge dessa stölder, har han uppgifvet att han Söndagen d. 16 d:s uppgått i huset n:o 7 Vid Östra Larmgatan och då han i ett skåp i förstugan funnit en nyckel som passade till en af boningslägenheterna hade han dit ingått och tillgripit åtskilliga klädespersedlar, skodon m. m. Sedan han derefter ordentligt stängt lägenheten och lagt nyckeln tillbaka i skåpet, hade han aflägsnat sig med de stulna sakerna, hvilka han derefter dels pantsatt, dels sålt och dels behållit för egen räkning. Hr Wahlström uppgaf att efter eldsvådan i sagda hus hade han flyttat derifrån, men hade qvarlemnat en hel del saker i sin boningslägenhet. I slutet af förra året hade nyckeln till densamma bortkommit, hvarför en ny blifvit anskaflad. Efter det stölden blifvit upptäckt hade verkligen en nyckel blifvit funnen i förstuguskåpet och trodde hr Wahlström, att det var densamma som blifvit bortstulen. Det är således antagligt att Claesson, ehuru han ej vill erkänna det, tagit nyckeln i afsigt att sedermera bereda sig tillträde till lägenheten och der stjäla hvad han kunde komma öfver. Claesson erkände äfven att han stulit blecklådan med inneliggande penningar från restauratören M. Lindberg. Om denna stöld afgaf han följande berättelse: På Måndags f. m. d. 17 d:s hade han varit i köket på Börsen för att tigga samt mellan kl. 5 och 6 på e. m. åter gått dit i samma ändamål, men då i stället gått direkte upp i stora matsalen, i hvilken han icke fann någon menniska. På disken i matsalen såg han en blecklåda stående och då han trodde att i densamma funnes penningar stoppade han den under sin rock samt gick derefter till ett matbord, från hvilket han tog ett stycke bröd som han började förtära, men då en uppassare straxt derefter inkom i matsalen sprang han sin väg, direkte begifvande sig till Brunnsparken, der han söndertrampade lådan samt uttog de i densamma befintliga penningar, hvilka han stoppade i en sig tillhörig portmonnä, utan att först räkna dem. Dei lådan liggande papper lade han tillbaka i densamma samt kastade den derefter i hamnen midt för vattenkonsten å Gustaf Adolfs torg. Derifrån hade han begifvit sig till föräldrarnes bostad n:o 61 Sillgatan, der han inne å gården träffat sin mor, som omtalat för honom att en spanare på e. m. varit och sökt honom. Han skyndade sig derför genast derifrån, men blef straxt derefter gripen af en poliskonsta