Göteborgsposten – 26 januari 1870, sida 2

blifvit vanda vid att småle mot vän eller fiende, främling eller slägting, med samma konstlade småleende. Hilton House var namnet på denna villa vid flodstranden. Den hade ursprungligen tillhört en adelsman; men då han kommit på obestånd, hade den fallit i händerna på en spekulant som hade för afsigt att bebo den, men som nästan omedelbart efter det han blifvit dess egare gjorde cession. Sedermera stod huset en lång tid obebodt. Det var för dyrt för somliga, för ensligt för andra, och då madame Durski såg och fattade smak för stället, kunde hon få det för ett moderat pris. Omgifningen och huset hade blifvit försummade. Trädgården var beväxt med ogräs och de utsökta dekorationerna i det inre voro förderfvade at fukt. Madame Durski var en dame som uppträdde med en viss glans; men det blef snart bekant att hon ofta var i penningebehof. Hennes bohag anlände från Paris och hennes hushåll kom äfven från denna lysande stad. Det var en furstinnas hushåll; men en furstinnas som ej var obekant med fattigdomen. Detta hushåll utgjordes af en spansk kurir vid namn Carlo Toas — en tystlåten person, stel och högtidlig i alla sina rörelser — en ildre qvinna som var ett slags kammarfru åt den vackra österrikiska enkan, och hvars namn var Sophie Elser, parisiska till börden, samt dessutom tre andra tjenare, alla af utländsk börd. (Forts.)