Göteborgsposten – 25 januari 1870, sida 3

smugglades med förde! ölver gränsen och singo der en sabelaktig utbredning. Han hade i Moskwa, Petersburg och andra städer talrika korrespondenter och medarbetare, genom hvilka han fick veta allt, hvad som tilldrog sig. Också lästes hans tidning allt oaktadt af kejsaren sjelf, som, fastän nertryckande pressfriheten under sin häl, likväl måste medge, att Klockan bragte honom underrättelse om mycket, som det var at gagn för czaren att vete. På senare åren aftog dock Klockans betydelse som till slut alldeles upphörde. Vid sista polska upproret stod visserligen Herzeu på polackarnes sida; men har sedan framkastat såsom önsklig plan den, att polackarne borde ansluta sig till det stora slaviska rike, som skulle under Rysslands auspicier upp rättas. Såsom alla revolutionära politiska storheter, var Herzen vid sin död i Paris häromdagen halft förgäten af den nu lefvande generationen. Från Paris skrifves i öfrigt, att det en gång af kejsardömet så mycket fruktade orle anistiska partiet nu är omsider upplöst. Eter det att de journalistiska vedetterna ÅJournal des Dåebats och Journal de Paris förklarat sin underkastelse, komma nu Odilon Barrot, Duvergier de Hauranne och Guizot, för att försona sig med kejsardömet. Vid emottagningen hos utrikesministern grefve Daru d. 19 d:s uppträdde den gamle Guizot, högtidsklädd och med Gyllene Skinnet — det var första gången sedan mer än 20 år hos någon ofsiciel person. Guizot samtalade i mer än en halftimme med Ollivier, som han lyckönskade till den mödosamma, men ärofulla, af honom öfver tagna uppgiften att återinföra det parlamentariska systemet i Frankrike. Det säges, att handelsministern Louvet, som inlåtit sig alltför mycket med protektio nisterna, skall afgå. Inom lagstiftande församlingen har debatt redan egt rum angående handelspolitiken. Vi måste dock till en annan dag uppskjuta redogörelsen dertör. Det af Jules Simon hållna föredraget till förmån för handelsfrihe ten var glänsande. En pikant replikvexling har i lagstiftande törsamlingen egt rum mellan radikalen Gam betta och Ollivier. Gambetta begärde att ett beriktigande skulle införas i Officiela Tid ningen. Då ministern (se ofvan) uttalade den önskan, att Gud måtte tillåta honom lemna makten, utan att ha utgjutit en blodsdroppe, albröt Gambetta honom med orden: ÅIIärtill behöfver ni blott ha en glimt af sundt förnuft och återtaga eder begäran om Rocheforts åtalande, hvartill Ollivier svarade: Och ni, hr Gambetta, behöfver blott ha en glimt af patriotism och samvete. Detta sista ord ansåg Gambetta kränkande. Gambetta: Jag tillåter er mindre än någon annan att döma er mitt samvete, alldenstund ert eget är alltför rörligt och föränderligt, för att kunna medge er en sådan rätt. (Starka protester.) ollivier: Mina herrar! Det ges förnärmelser, hvilka jag har rätt att sätta mig öfver (bra! bra!) och tro, att de ej drabba mig. Jag vill blott fästa hr Gambettas uppmärksamhet derpå, att han i denna stund ger ett nytt exempel på den motsägelse, som stinnes mellan hans handlingssätt och hans ord. Ian tillmäter sig just sjelf rättighet att döma öfver andra och uttalar sig å hvarje sammanträde på ett våldsamt och förnärmande sätt. Jag har sagt hr Ganbetta, att om hans samvete icke förvirrades at lidelse, skulle han icke yttrat de beklagliga ord, han tfälde. Gambetta: Jag har ej förnärmat er; jag har endast erinrat er om, att ej det tillkom er att angripa mitt samvete. Jag bestrider icke eder rätt, hr Ollivier, att ändra åsigter, men det finns en sak, som ni aldrig skall kunna förklara, och det är, att edert omslag träffat tillsammans med eder lycka (stormande utbrott af ovilja). Ollivier: Jag anser det onödigt att bevisa den orubbliga rättsintheten i hela mitt handlingssatt. Gambetta: dra valmän ha förklarat eder ovärdig (rop). Olllivier: det har sannerligen icke legat mig om hjertat att göra lycka, och gör det ej nu heller; ty maktens utöfning är under närvarande förhållanden en mission. Sedan 1857 har jag endast sträfvat hän mot ett mål: friheten! Gambetta: Ni har kallat eder sjelf republikan. Ollivier: Jag har sedan 1 arbetat på att undvika en revolution, hvars förskräckliga följder due Från första stund förutsett. (Ja! ja! mycket Gambettas häftighet klandras allmänt. Från England skrifves, att i Edinburgh hållits ett mycket talrikt besökt möte till förmån för rösträttens utsträckning till qvinnorna. En mängd beslut till förmån härför avtogs. Parlamantaladamatan UIHAAASHL han fört arv.