Göteborgsposten – 25 januari 1870, sida 2

tens grund, synes hafva lemnat ur sigte den omtändigheten att följande fråga allaredan blifvit bevarad: Pa hvad sätt kan den största möjliga motländskraft, med den minsta möjliga vigt och det ninsta möjliga djupgående, vinnas? Med fullstänlig noggrannhet demonstrerade jag många år sedan tt ett jernfartyg, hvilket är nästan försänkt, hvars läck är en plan, hvarpa stalles en rörlig vertical erncylinder för kanonernas riktning och skydd, er)juder det fullkomligaste försvarstartyg som kan construeras. Under den tid, som seuan förflutit, lafva alla civiliserade nationers skeppskonstruktörer )ch ingeniörer försökt lösa problemet på annat sätt, utan att förmå rubba min sats. Engelska ilottans konstruktör, br Reed, hvilken under amerikanska kriget var monitor-systemets kraftfullaste motstånlare, och hvilken, som man känner, höll tlera foreläsningar emot detsamma, har slutligen erkänt detta systems företräde framför alla andra, icke allenast tor kustforsvar utan äfven för attack mot krigsfartyg på främmande kust. Han bygger nu för det senaste ändamålet tornfartygen Thunderer och Derustation på det rena monitorsystemet, med 14 tums pansar tör tornen; förkastande kapten Coles höga skrof och oklara däck, ätvensom all tackling. Den enda afvikelsen är, att för vinnande af höjd och för att skydda mekanismen under tornens baser, han omgifver dessa med ett verticalt bröstvärn at solida plåtar. Det är förvånande att, oaktadt sådana förhållanden, talare vid militärsällskapets sammanträde skulle hafva fördömt monitor-systemet derfore att en skottafla sammansatt af tunna plåtar blifvit genomskjuten! Känner man då icke att de skott, som genomträngde den svaga taflan vid Finspong, varit vanmäktiga emot en solid plåt af mjukt valsadt jern af sådan tjocklek som nu användes för de engelska tornen? Den omständigheten allena, att sådana plåtar kunna med lätthet anbringas till våra monitortorn, är nog att visa otillbörligheten af den vid tillsallet gjorda framställningen. Det var för att vinna tullkomlig säkerhet, jag koncentrerade uti tornet monitorens hjerna, hjerta och lungor inneslöt deruti eobäde den styrande viljan, den verkande kraften och vilkorot för besättningens förmåga att andas-. Det var emedan min erfarenhet sade, att allena uti en cylinder af smidt jern kan absolut säkerhet beredas, jag fattade beslutet att åt en sadan anordning anförtro sartygets ödes. Iluru fullkomligt den ar smidt jern förfärdigade cylindern motsvaraue det beräknade ändamålet visade amerikanska kriget, under hvilket dessa cylindrar traslades af slere hundra projektiler utan att ett enda lif uppofirades. Men, anmärker talaren inför militärsällskapet, hade projektilerna varit framslungade af sådana kanoner, som brukades vid kinspong, så hade förstörelsen derinom blifvit oerhörd. Denna anmärkning besvarar jag sålunda: hade tornen varit sammansatta af solida plåtar, sådana som England nu törfärdigar, så hade resultatet blifvit lika fördelaktigt som krigets historia nu förkunnar. Det cylindriska monitortornets företräde framför alla andra former, nu erkändt af alla nationer, är så påtagligt både i teoretiskt och praktiskt hanseende, att jag afstår från att kritisera det vid militärsällskapets sammanträde framlagda projektet, hvilket ehuru sinrikt är alldeles oantagligt. Angående det bästa sättet att törstärka våra monitortorn, så inses lätt att de inre plåtlagren böra lemnas ostörda, och att de solida plåtarne böra fastas vid dessa plätlager förmedelst skrufbultar. En tunn träpackning, inpassad emellan de ilata, solida plåtarne och den ostörda tornvaggen, blir nödig. De solida plåtarnes tjocklek bör ej vara mindre än 2 tum och ej öfverstiga 11 tum, om jernet är at den bästa mjuka beskaftenheten. De qvarstående inre plåtlagren böra sammanhållas af ett stort antal klinkbultar. Erfarenheten under amerikanska kriget visade, att en tums tjocka plåtar icke förmå bryta korta klinkbultar, ehuru plåtar 2 tum tjocka — tillföljd af deras kraftfullare vibration — utöfva en högst skadlig inverkan på alla slags bultar. Det visades äfven under kriget, att med tunna plåtlager betydlig formförändring kan ega rum utan att plåtarne spricka. Af dessa anledningar kan man vänta att såsom underlag för de tjocka, solida plåtarne, de jvarlemnade plåtlagren komma att blifva fullkomligt ändamålsenliga, synnerligen då trämellanlag användes. Rörande tjockleken af pansarplåtar, bör ihå kommas, att uet större antalet af Europas pansar skepp äro betäckta med mindre än 6 tums tjocka plåtar. Bellerophon, engelsmännens favorit, har endast ö tums pansar. De stora skeppen Northumberland, Minotaur och Agincourt hafva allenast 5) tums plåt. Warrior och Black Prince-klassen, åtta till antalet, hafva endast 41 tums plåt. Vanguard, Iron Duke m. il., sju till antalet, äro försedda med enuast ötums pansar. Äfven tornskeppen Monarch och Captain skyddas af allenast 7 tums tjock plåt. Skulle vi derföre sätta ) tums solida plåtar på 5 tunna lager, eller 10 tums plåt på 4 tunna lager — i båda fallen 14 tums tjocklek af jern — så skulle vi ega det starkaste pansar, hvilket ännu blifvit anbragt till nagot fulländadt fartyg. — Den föreslagna förstärkningen af torn och styrhus kommer att öka djupgåendet at våra monitorer endast 23 tum. Newyork den 4 Jan. 1870. J. Ericsson.