Göteborgsposten – 24 januari 1870, sida 3

kejsarens sjukdom på eftersommaren nådde de yttersta granser. Det vill emellertid synas, som om de radikala agitatorerna i Paris ständigt misskänt den verkliga stämningen hos flertalet af befolkningen, ty sedan det bekanta försöket att få revolutionen i gång under Junidagarne omedelbart efter de allmänna valen misslyekate, gick det ej bättre d. 26 Okt., till hvilken dag en storartad demonstration beramats med anledning deraf, att regeringen begått ett förment brott mot författningen, genom att ej inkalla de ajournerade kamrarne. De radikala satte nu sitt sista hopp på de fyllnadsval, som utskrifvits i Paris till d. 22 November, och samlade alla sina krafter, för att få revolutionsmän af det renaste vatten valda, om hvilka de kunde veta, att hvarje försoning mellan dem och ett konstitutionelt kejsardöme skulle vara en omöjlighet. Under dessa omständigheter måste Rochefort vara rätte mannen. Der det ej gälde så mycket att få vissa bestämda politiska åsigter representerade som på att utslunga en förnärmande och uppretande protest mot den kejserliga dynastien, der kunde ingen mäta sig med smädeskrifvaren i La Lanterne, hvilken i ett halft år oförtrutet arbetat på att göra situationen till en sak mellan honom och kejsaren. Valet i första kretsen i Paris utföll dertör ock till hans fördel, efter det han på de föregående valmötena tydligt visat sin fullständiga okunnighet i politiken och till sist gifvit sig sjelf ett lysande sattigdomsbevis. genom att åtaga sig en röstmaskins roll och medgitva sin förpligtelse att i hvarje ärende först inhemta sina valmäns instruktioner. Såsom man ser, kulminerar den ironi, som genomgår Rocheforts lif, fullständigt på denna punkt. Anföraren för de ytterst radikala infinner sig i deputeradekammaren utan någon plan, utan någon politisk litsåskådning, beredd på att dag efter dag mottaga sina förbållningsordres från en massa valmän, af hvilka flertalet ej har mera begrepp om det politiska lisvets första begrepp, än sjelfve anföraren. Denne man, som i sin egenskap af lagstittaro mer än någon annan är törpligtigad att lyda lagarne, drager ej i betänkande att såväl inom kammaren som i sitt nya blad ÅMarseljäsen öppet proklamera revolutionen, d. v. s. en omstörtning af de lagligt bestående förhållandena genom olagliga medel, under det att de heliga fraserna om friheten och folket såsom vanligt slå dunster i ögonen på den stora allmänheten. Det hela är en eländig farce, som upplöres till grin och åtlöje för en viss pu blik, hvilken betraktar denna dramatiska genre som en trogen afspegling af det verkliga litvet, men till obotlig skada för en hederlig demokrati, hvilken dels förvirras i alla sina begrepp och dels göres ansvarig for detta ofor lätliga missbruk af den allmänna rösträtten Enligt vårt förmenande är detta ansvar fullt berättigadt. Då ett parti höjer en man upp på sina axlar och anförtror honom ett offentligt värf, gör det sig medansvarigt för hane handlingar och kan ej sedan ursäkta sig der med, att det icke trott, att han ville göra eu och underlåta ett annat; ty offentliga förtroendeuppdrag böra icke lättsinnigt kastas på frasmakare och intrigörer. Så länge den fran ska demokratien ej upphör med att låta six dragas vid näsan af sjelfgjorda profeter, så länge den naivt och godtroget tager högtratvande ord för kontant, så länge den ej af sina ledare fordrar personligt aktningsvärde, men framför allt, så länge den icke erinrar sig, att fattigdomen i och för sig ej är en källa till rättigheter, och att den omständigheter, att man är född under olyckliga yttre lifsvil kor, icke berättigar till att fordra mycket men gifva litet — så länge skall den stän digt vara utsatt för att gäckas i valet af sina ledande män och bör finna sig i att lida un der den skugga, som personer af Rocheforts kaliber kasta öfver allt, hvarmed de komma i beröring. Pierre Bonaparte hade likväl ej orätt, då han kallade denne man le drapeau de la vouyoucratie ! Den allmänna stämningen i Paris börjar nu vända sig till förmån för prins Pierre Bonaparte. Prinsessan, som lika mycket är en dotter som Victor Noir var en son af folket bar emottagit en mängd bref, som hota hen nes lif. Äfven prinsen hotas med att bli mör dad, ifall Högsta Domstolen frikänner honom. Prinsen kommer sannolikt att inför dom stolen försvaras af sin gamle vän, den radikate deputeraden Cremieux. IIans sinnesstämning skall vara mycket nedtryckt; han mottager ofta besök at sin ungdomsvän, dir Morel, hvilken dagligen spisar frukost mei honom, men ser för öfrigt endast få bokanta hos sig. Paris har med undantag af några obe tydliga solkskockningar varit sallkomli igt lugnt. Lust till en liten revolt saknas haturligts, icke, men man känxer af en förklaring från krigeministorm, att hvarje soldat i garnisonen emottagit 72 patroner och ett enda regemente kan alskjuta 108,000 skott på hvarje half timme. Kunskapen härom svalkar blodet.