Göteborgsposten – 24 januari 1870, sida 1

frikostigt sör era tjenster och ni skall sjelf få bestämma vilkoren. Jag litar på att er heder såsom aflirsman förbjuder er att uppställa för öfverdrifna fordringar och skall utan all fråga gå in på era vilkor. — Hm! mumlade den misstänksamme Andrew. Vet ni, min fru, att detder låter nästan mycket frikostigt? Jag är en grmmal praktikus som sett mycket af lifvet, och jag har i allmänhet funnit, att personer som äro färdiga att lofva så mycket på förhand äro i stånd att ej gifva någonting alls då deras uvpdrag blifvit utfördt. — Att ni blifvit narrad af svindlare ger er ej någon rättighet att förolämpa mig, svarade Honoria. Jag hade önskat taga cra tjenster i anspråk, men jag kan ej fortsätta ett samtal i hvilket jag finner mina anbud mötas med oförskämda invänningar. Det finnes utan tvifrel andra personer i Loudon som kunna bistå mig. Jag önskar er en god morgon. Hon reste sig upp och var färdig att lemna rummet. Mr Larkspur började tro att han varit alltför försigtig, och att denna fint klädda lady måhända vere en god kund. — Ni måste ursäkta mig, sade han, om jag är något misstänksam. Det hör till mitt yrke, förstår ni, att vara misstänksam. Om ni kan betala min tid, är jag villig att egna er min tjenst, ty jag skulle långt heldre vilja egna mig åt en enda affär än ha så många trassliga härfvor att reda som jag nu har. Men summan af saken är den, att fruntimmer sällan ha något begrepp om hvad affärer vilja säga huru kloka de kunna vara i andra saker — såsom spela piano, virka borddukar, brodera tofflor och så