Göteborgsposten – 22 januari 1870, sida 1

UHLk 1THF74RT14 (11111140k Et BE VAR CH Ull härvarande handelsförening angifver stormbyar i norra Ryssland, frisk SV. vind i Nordsjön och Östersjön samt NO. vind i vestra Europa. Konungens trontal föreligger nu fullständigt. Äfven i konstitutionella länder, hvarest dock icke allt beror på regeringens initiatir, är likväl den rogeringshandling, som trontalets offentliggörande innebär, af en viss betydenhet. Genom trontalet tillkännagifver regeringen åt hvilka bland de på dagordningen stående frågorne om samhällsförbättringar den är villig att lemna den kraftiga befordran som ännu ligger i att ett ärende framträder för representantförsamlingen i och genom en kunglig proposition. Bland de kungliga propositionerne kommer troligen denna gång icke att behöfva förekomma någon om understöd till af missväxt lidande landsändar, och åt den förbättrade ekonomiska ställningen i landet egnar konungen, såsom tillbörligt är, derför en tacksambetens gärd åt Honom, som är all god gålvas gifvare. Med hänseende till det hvilande förslaget om ny föreningsakt med Norge gifver konungen en icke otydlig vink om att han för sin del intet har emot att uppskof med afgörandet sker. Förmodligen fruktar man att om i Sverige först beslut fattades i denna fråga, detta i Norge skulle kännas såsom ett moraliskt tryck till att icke förkasta förslaget. Men med den högt stegrade sjelfständighetskänsla, som är ett utmärkande drag hos det extremt nationala partiet inom norska storthinget, låter det sig tänka att detta iust derför blefve mindre välvilligt stämdt emot frägan och möjligen kunde föranledas till att afslå densamma, blott för att visa att det icke ens i denna form vill veta af något tryck från brödralandet. Hvad angår det i trontalet antydda förslaget om ändriagar i försvarsverket, innesattar detta, såsom prepositionen om statsverket utvisar, endast ett återupptagande med obetydliga förändringar af den del af krigsminieterns organisationsplan, som åsyftade en ändamålsenligare stördelning af urmsens stam. Då den ringa tillökningen i armåens effektiva styrka, som är ifrågasatt vinnes genom öfverflyttningar till landtförsvaret af sjöförsvarets manskap och statsverket således derigenom icke betungas, är det att hoppas att alla de, som anse den indelta stammen utgöra ett i militäriskt hänseende kraftigt och i ekonomiskt afseende billigt element i vårt försvarssystem, skola förena sig om bifall till detta minimum at hvad förra riksdagens storartade organisationsplan innefattade. I fråga om anslag till jernvägsanläggningar visar sig regeringen erna lemna den hållning densamma under de senaste riksdagarne iakttagit, i det att nu icke blott afslutandet af nordvestra utan äfven fortsättning af norra och östra stambanorna föreslås. För den hvilken, liksom vi, anser jernvägarne för ett bland de mäktigaste medeln till ett lands ekonomiska förkofran utgör detta en anledning till fägnad. Ty att upptaga lån till produktiva företag, hvilkas afkastning helt säkert skall innan amorteringstidens slut, mer än betäcka annuiteterna, det är icke att lägga bördor på efterkommande, utan att tvärtom lätta bördorna för dem. I högst få frågor är dessutom regeringens initiativ af så stor vigt som bär: det blir i allt fall svårt nog, äfven när detta finnes, att förhindra det dessa anläggningar bli ett resultat af kompromisser mellan enskilta intressen. Den enda önskan man i anledning af denna strof i trontalet känner sig manad att uttala, är att det måtte lyckas riksdagen att vid den upplåning, som blir en följd af de nya anläggningarne, operera med ännu större framgång än hvad som skett vid afslutandet af vårt lands senaste statslån. Närmast i ordningen af de förslag, åt hvilka regeringen önskar bereda framgång, står det om allmänna kronohemmans förvandling till skatte, utan att skatteköpeskilling behölver af äboerne erläggas. Förslaget motiveras dermed, att genom en dylik åtgärd en förenkling i kameralväsendet skulle beredas åt en del af den jordbrukande befolkningen utan nämnvärd uppoffring för staten. För vår del kunna vi, icke finna annat än att detta bortskänkande af en kronans tillhörighet eger en viss likhet med det beryktade bortgifvandet af handelsoch sjöfarts-fonden, som vid sistförflutna riksdag egde rum. De grunder, enligt hvilka skatteköpeskillingen bestämmes, äro så billiga ech de betalningsterminer, i hvilka dess belopp får erläggas, äro så beqväma att säkerligen ingen åbo, som på förmånen af skattemannarätt sätter något pris, låter sig af denna köpeskilling afskrämmas. För öfrigt tvifla vi icke på att borttagandet af en rubrik i jordeböckerna kan medföra åtskilliga beqvämligheter för de kamerala tjenstemännen. Men icke bör denna lättnad i någon större mån utgöra motiv för kronan att utan ersättning afsäga sig en jordeganderätt, som den hittills innehaft obestridd, synnerligast som samma mål torde kunna vinnas derigenom att en snart inträffande yttersta termin fastställes, inom hvilken alla som vilja skatteköpa sina innehafvande kronohemman, böra af denna förmån hafva begagnat sig. Skall slutligen detta förslag utgöra ett politiskt sehackdrag, afsedt att tillfredställa ett mäktigt landt