Göteborgsposten – 21 januari 1870, sida 3

af brådskan. Aftonen derpå hade de förmodligen ämnat sara fram på namma sätt i en gärd norr i staden, ty der botingades rum för tvenne Åprofryttare, af hrilka den ene reste för grosshandl. Dickson i Göteborg. Polisen kom dock underfund med saken och anammade -profryttarnepå en krog snedt emot den tillämnade bostaden och förde dem till efinkan, der de i stället fingo tillbringa en mindre angenäm natt. Det befanns då att den ene var en skräddaregesäll från Norrköping vid namn Aug. Löfgren och den andre var afskedade soldaten Aug. Jansson från Skaraborgs län. Morgonen derpå släppte man dem lösa, sedan de dock först betalt den räkning, som de förut ej hade tid att betala, och erhöllo de äfven en helsosam varning att under sina resor icke göra vidare försök med det billiga inqvarteringssätt, de i Örebro velat använda. Förfalskningsbrott. Borås Enskilda bank har ånyo, berättar Borås tidn., varit utsatt för ett industriknep. Ilälftenbrukaren J. V. Alander i Hestra, Mårdaklefs socken af Kinds härad, erhöll nemligen för någon tid tillbaka ett lån i banken å 500 rdr på en af honom utgifven revers. Som reversen var försedd med behörig, till vederhäftigheten betygad borgensförbindelse, uppstod härom ingen svårighet, ehuru det i reversalet utskrifna beloppet föreföl! något suddigt. Men likväl, då reversen nu i dagarne skulle omsättas och det nya reversalet visade samma suddighet, uppstod misstankar och man beslöt taga närmare notis om saken. Dervid upplystes då att reversen blifvit på så sätt förfalskad att, efter borgensförbindelsens pätecknande, det ursprungliga beloppet femtio efter utradering blifvit förändradt tillfemhundra. På anmodan at bankens juridiska ombud häktades då Alander och införpassades till Borås häkte. Förliden Måndag undergick han ransakning inför rådhusrätten; aft. f. stadsfiskalen Fondelius åtalad för förfalskningsbrott. Af rättens ordförande lifligt förelagd och uppmanad att erkänna sitt brott, afgaf han nu på ett fräckt öppet sätt, under trotsigt och hånfullt smålöje, som allmänt väckte känslor af ovilja hos åhörarne, frivilligt bekännelsen om detsamma. Målet blef emedlertid för åtskilliga upplysningars än vidare inhemtande uppskjutet. Mordet i Öljehult. Rörande denna af oss förut omnämnda hemska mordgerning, meddelar Krist. bl. följande: Vid extra ting med Östra Göinge häradsrätt å Qviinge gästgifraregärd företogs sistl. Lördag ransakning med mördaren Sven Svensson från Orkenedg socken. Den anklagade, hvars utseende tillräckligt vittnar om att han är en fåne, oansvarig för sina gerningar, erkände det brott som lades honom till last och meddelade om förloppet följande. Han hade infunnit sig i huset, der mordet föröfvades, utan någon bestämd afsigt med sitt besök. Vid sitt inträde i stugan, hade han funnit hustrun sysselsatt vid spinnrocken. På fråga om hennes man var hemma hade hon svarat nokande. Nu först föll den tanken honom in, att han borde taga lifvet af henne. Han satte genast denna tanke i verket och framtog en knif, som var inlindad i en trasa, afskar den olyckliga qvinnans hals och ena öra, klyfde ena kinden och tilldelade henne ett hugg i halsen och ett i nacken. Sedan brottet var begånget, hade han aftagit den mördades tröja och samlat några lösa persedlar i en säck, som han medfört, och derefter skyndsamt begifvit sig till sin ungefår en half mil derifrån belägna bostad. På vägen hade han mött flera personer. — Flera vittnen afhördes. Ett af dessa hade en längre tid bott tillsammans med mördaren. Hans fånighet hade sedan Oktober månad mycket tilltagit, och ofta hade han sprungit upp om nätterna, hvadan vittnet ansett det rådligast att flytta från honom. Han hade grubblat mycket öfver att han icke sjelf fick förvalta sina penningar (han var nemligen ställd under förmyndare) och tanken härpå hade mycket fördystrat hans sinne. Då domaren frågade den tilltalade om motivet för hans brott, svarade han: Det skulle väl så ske, kan jag tro! Det var en ingifvelse från djefvul n! Mördaren var mycket fäordig, hade hufvudet nedböjdt under hela ransakningen och stirrade på golfvet. Han var så svag, att han sannolikt dignat till golfvet, om han icke erhållit tillåtelse att sätta sig. Ransakningen uppsköts.