Göteborgsposten – 20 januari 1870, sida 3

der i tvist med några skogvaktare om vild skytteri. En af dessa senare blef antingen dödad eller svårt sårad; jag minns ej hvilketdera. Rörande den inom franska senaten af Maupas väckta interpellationen angående ministerens inrikes politik berättas nu närmare, att Ollivier gemält, att det nya kabinettet ej behöfver afgifva något program, emedan den allmänna meningen redan känner dess åsigter och tender ser, dess ofvertagande af styrelsen är följden af handlingar och icke af ord, ministören har redan en forntid. Man har gjort sig sjelf den frågan, huruvida den kejserliga regeringen är i stånd att gifva några liberala institutioner; somliga påstodo, att en rege gering ej atviker trån sitt ursprung, andra påstodo deremot, att denna regering allena kunde utan fruktan lemna alla frioch rättigheter, emedan hon har sitt ursprung i hela nationens omröstning. Medlet att vinna nationen består ej i motståndet, som alltid besegras, utan i de städse segrande eftergisterna. Ollivier erinrade derpå i ett glänsande språk om kejsardömets traditioner och huru den genialiske man, som grundade dynastien, i ögonblicket för sitt fall sagv: Det är icke arm6erna, utan de liberala idgerna, som be: segrat mig. Sedan tolf år tillbaka hade tal. städse upprepat, att den enda frälsningen ligger i de liberala idåerna. Suveränen hade, efter det han förlänat honom embetet, insett, att ett konstitutionelt regeringssystem måste upprättas, och hade dervid handlat med den största lojalitet. Han sade, att han emottagit sitt embete, derför att det representerar de liberala iderna; man hade pålagt honom ansvaret för verket, och han hade ej ryggat tillbaka för att egna det alla sina krafter. Det radikala partiet består af tokiga personer, hvilka redan tillropat rege ringen: Vi skola bekämpa eder under alla omständigheter, ty j i ären den borgerliga friheten och icke den radikala revolutionen! Vi svara dem: -Vi upptaga kampen och sätta vår ära i att förblifva friheten, utan att någonsin bli revolutionen. Hvar och en känner de båda programmer, som ministörens medlemmar undertecknat. Meningsolikheter förefinnas i afseende på märerna och den konstituerande makten; men regeringen skall ej göra något utan senaten. I afseende på märerna skall man förelägga senaten en senatskonsulta rörande afskaffandet af den bestämmelse i författningen, som medgifver regeringen rättighet att välja märerna utanför muni cipalråden, och lagstiftande kåren skall deret ter asgöra om sättet för deras utnämnande. — Ollivier slöt sitt tal med att af senaten begära förtroende och välvillig medverkan; han sade sig räkna på senatens fosterlandskärlek och intelligens, emedan han visste, av en allvarligt sinnad regering ej kan undvara medverkan af de män, som ingå i senaten, efter det att de utmårkt sig på alla banor. Senaten skall ej lägga något hinder i vägen för regeringens framåtskridande, utan tvinga henne att först omsorgsfullt öfverväga, för att derpå kunna skrida med desto större sjelfförtroende framåt. (Lifligt bifall.) Senaten antog derpå nästan enstämmigt följande dagordning: ÅSenaten, som med törtroende emottagit de förklaringar regeringen gifvit densamma, öfvergår till dagordningen. I afseende på sensationssaker står i närvarande stund Ryssland närmast Frankrike, på grund af den upptäckta nihilistiska sammansvärjningen derstädes. Moskwa Tidningsäger, att sammansvärjningens egentlige an stiftare var en f. d. student vid universitetet i Petersburg, Nieczajew, hvilken vid studentoroligheterna i Petersburg förlidet år apelade en stor roll, men då lyckades att undkomma till Schweiz, hvarest han i Genöve började i törening med Bakunin dea revolutionära propagandans verk i Ryssland. Redan i Aug. förl. år kringspreds i Petersburg, Moskwa och andra ryska städer i talrika exemplar från Gentve en af Niecrajew undertecknad proklamation med öfverskriften: Revolutionens början, hvari meddelades, att samtliga ryska emigranter skulle i hemlighet återvända till Ryssland och verka såsom emissarier för revolutionen. Polisen har ock i sjeltva verket upptäckt säkra spår, hvilka ej lemna något tvifvel öfrigt om, att flera emigranter, bland dem Nieczajew, verkat i olika trakter af Ryssland som emissarier; man tror tillochmed, att dessa emissa rier äfven nu hålla sig dolda i någon förstad. I November förl. år uppdök äfvenledes en andra från Gnve utbredd proklamation inom olika trakter af Ryssiand, hvilken innehöll en proskriptionslista öfver revolutionens fiender. Andra revolutionära proklamationer följde. De sammansvurna voro äfven i besittning af ett sigill, på hvilket tvenne bilor ligga i kors öfver hvarandra, med omskriften: Folktribunalet. Fastän den upptäckta sammansvärjningen bär samma något barnsliga karakter, som sina föregångare och derför ej kan anses mnebåra någon fara för den bestående ordningen. gör