anmärker, ett iordningssättande af annan strafftängelselokal är förknippad med stor kostnad; men tror väl styrelsen att ett öfverlåtande af Nya Varfvet icke tillskyndar staten förlust? När för några år sedan ett enskilt bolag ingaf köpeanbud å detta etablissement, hvilket nämnda bolag tänkte använda till ett jernförädlingsverk, nedsattes en kommission för att värdera etablissementet och beräknades dess kapitalvärde då till en och en fjerdedels million rdr. Den hyra staten måste betala för de på Nya Varfvet inhysta fångar kommer således att uppgå till 60 å 70,000 rdr, oberäknadt räntaa på den säkerligen icke obetydliga summa hvilken måste användas för att göra etablissementet tjenligt för sitt nya ändamål. Fångvårdsstyrelsens finansiella skäl torde man således icke kunna tillägga vidare betydelse. Den förutsättning, hvarpå styrelsens begäran hvilar, är obeböfligheten af Nya Varfvet för flottans behof. En insändare i vår tidning har nyligen sökt visa att ett sådant behof fortfarande förefinnes och att det skulle ökas, i händelse de föreslagna befästuingarne vid elfutloppet komme till stånd. Och styrelsen synes sjelf icke vara säker på att icke etablissementet i en framtid åter skall bli behöfligt, enär den förklarar sig villig att för sådant fall åter utrymma detsamma. Om detta låter sig med något större skäl antagas — hvartill då en kostsam inflyttning som snart skulle åttöljas af en lika kostsam utflyttning? Hvad det egentligen är i Nya Varfvets belägenhet, som tjusat fångvårdsstyrelsen, är vid total brist på närmare utveckling af detta argument svårt att bestämma, enär man icke gerna kan antaga att det är ställets vackra läge, som dermed åsyftas. Förmodligen är det närbelägenheten till en stor handelsoch sabriks-stad, hvars företagsamhet skulle kunna bereda arbetstillfällen för straff fångarne, som styrelsen härvid haft i tankarne. Möjligt är också att styrelsen med detta ord syftar på en önskan att få de allmänna straffanstalterna likformigt fördelade öfver landet, och att Nya Varfvet skuile bli det straff-fängelse, som upptoge de brottslingar, hvilka blifvit dömde vid de i vestra delen af riket belägna jurisdiktioner. Båda dessa omständigheter ha emellertid, i betraktande af lättade och utvidgade kommunikationer och transportmedel, förlorat mycket af sin vigt. Frågan är nu provisoriskt afgjord i enlighet med sångvårdsstyrelsens hemställan. Det återstår således endast att önska, att, när det definitiva afgörandet en gång skall ske, först och främst etablissementets obehöflighet för sitt egentliga ändamål då måtte vara mera bindande ådagalagdt, än hvad hittills varit tallet; att vidare de millioner som staten uppoffrat på denna anläggning då direkt eller indirekt måtte återgäldas densamma, och att slutligen en plats, som både ur skönhetens och nyttans synpunkt tyckes vara ämnad till annat än en förvaringsort för brottslingar, måtte användas på ett med dess naturliga förmåner mera öfverensstämmande sätt. Till befälhafvare å ångfartyget Orion har, efter kapt. J. Åberg, som afgätt, kapt. B. Lindbom blifvit antagen. Från Uddevalla skrifves i Bohusl. tidn. för igår: Litet frost, börjad igår och fortsatt i natt och idag, börjar smått isbelägga vattnet. Sjöfarten är dock fortfarande obehindrad. — Under förra veckan hafva ytterligare ett par större engelska ångbåtar utklarerats härifrån med last af hafre. — Under förra veckan har äfven det för vår sjöfart ovanliga inträffat, att en norsk ångbåt, Mercurius, hit ankommit från Norge, uteslutande lastad med sill, hvilken produkt eljest alltid hitkommit med seglande fartyg. Som bekant, gick förr i tiden en ansenlig silltransport öfver Uddevalla till en mängd uppstäder, hvilken mellannandel dock så småningom astagit. Vi helsa Mercurii ankomst som ett sörhoppningsfullt tecken till denna handels återledande i samma tåra. Under år 1869 äro inom stadsförsamlingen födde 147 och döde 143 personer. Medalj. Grosshandl. i Köpenhamn A. Cacn har af kon. Carl XV erhållit en guldmedalj med konungens bröstbild. Eldsvåda utbröt, enl. till redaktionen af . 4