Göteborgsposten – 20 januari 1870, sida 2

Alldeles midtemot sig såg hon en fruktansvärd gostalt, hvars utseende genom beskrifning var henne alltför bekant, skrida allt närmare köksdörren. Der var det, spöket — vålnaden af den man som tagit sig afdaga i detta hus. En stor spöklik gestalt, klädd i en lång mantel af grått tyg; en skarlakansröd näsduk, virad rundtomkring hufvudet gjorde det hvita ansigtet genom kontrasten ännu hvitare. Då denna förfärliga gestalt nalkades, steg Susan Trott tillbaka på gräsmattan, lemnande gångstigen öppen för den ryslige gästen. Spöket gick med långsamma och högtidliga steg samt inträdde i huset genom köksdörren. Under några minuter stod Susan Trott qvar i gräset slagen af fasa och ur stånd att röra sig. Derefter fick den qvinnliga nyfikenheten öfverhand öfver hennes förskräckelse och hon följde efter den spöklika gestalten in i huset. Genom köksdörren kunde hon se den stanna vid spiseln med armarne utsträckta öfver eldstaden, liksom kännande efter något. Utan tvifvel hade detta varit girigbukens gömställo för de skatter han samlade, och hans vålnad återvände till den plats som varit så kär för honom under lifstiden. Susan sprang öfver förstugan och rusade uppför trapporna till sin husbondes rum. Hon knackade hårdt på dörren ropande: — Spöket, herrn! spöket! den gamle girigbukens vålnad är i köket! Farfa Y