Göteborgsposten – 19 januari 1870, sida 2

————— —— — — nybyggt det. om ni gömde era penningar der, har ni föga utsigt att någonsin så se dem mera, mr Milsom. Svarte Milsoms mörka ausigte blef asksärgadt. Han steg upp från sin stol och tog på sig den öfverrock han aftagit vid inträdet i rummet. — Det skulle just vara min vanliga tur att förlora dessa penningar, sade han; det skulle just vara min vanliga tur. Kom, Wayman. Hvad stirrar ni på, karl? ropade han otåligt. Kom. — Hvarthän? — Till mitt gamla ställe. Ni kan under vägen omtala alla förändringarne. Jag måste taga itu med denna affär genast. Månen sken öfver master och riggar i Pool och öfver hustakena i Bermondsey och Wapping, då Svarte Milsom och hans vän voro på väg till det gamla huset vid floden. De begagnade samma åkdon som vid ett föregående tillfälle då Valentine Jernam varit den följaktig, och under färden öfver den sanka slätten utmed floden berättade Dennis Wayman för sin kamrat hvad som tilldragit sig under dennes frånvaro. — Under ett års tid ungefär stod huset tomt, sade han; men vid slutet af den tiden fick en gammal sjökapten i sitt hufvud att taga det, emedan det låg nära sloden och man kunde so fartygen från fönstren. Han köpte det och ref ned nästan alltsammans samt byggde åter upp det, så att jag tviflar på att det finnes något af det gamla huset qvar. Han har förvandlat det till ett rätt nätt ställe.