Göteborgsposten – 18 januari 1870, sida 3

skilda genom förtryck och försumlighet. Bättrandet af Irlands ställning är vårt mäl. Den bekante general De Lacy Evans har aflidit, 83 år gammal. I krigen mot Frankrike och Spanieu under Napoleon I fick han genom sitt personliga mod tillnamnet jernhertigen. På Krim utmärkte han sig i slagtningarne vid Alma och Inkerman. Parlamentet uttalade i öppen session till honom fosterlandets tack, då han återkom hem. På engelska regeringens förslag ha underhandlingar en tid pågått om det britiska Columbias inträde i det canadonsiska förbundet. I sjelfva kolonien var man likväl icke mycket belåten dermed. Nu har en del köpmån och egendomsegare derstädes inlemnat till presidenten Grant en begäran om, att Columbia måtte anslutas till Förenta Staterna genom någon uppgörelse med England. Presidenten förklarade sin sympati för saken, hvilken synes väcka genklang i Unionen, eftersom i senaten i Washington ett förslag härom redan blifvit väckt. Enligt detta skulle statssekreteraren få i uppdrag att höra sig för, huruvida det vore rådligt att föreslå britiska regeringen koloniens införlifning såsom ett vilkor för utjemnandet af Alabamatvisten. Senare Post. Från Paris skrifves d. 13 d:s: -ÅÄrven d. 12 Jan. har således gått förbi, ikasom ett halft dussin journåes före den, hvilka pariserdemagogien bebådat sedan fem jerdedels år. Dessa tförfelade dagar? började med d. 2 Nov. 1868, då Bandins graf npptäcktes; derpå följde d. 3 Dec. 1868, så d. 8. 9 och 10 Juni 1869 efter pariservalen, lerpå d. 26 Okt., 29 Nov. och nu såsom kronan på, alla journes manquses d. 12 Jan. Rochefort ville med 20,000 man rycka fram till lagstiftande församlingen, men när han inuäffade kl. 5, kom han ensam, synbarligen nedslagen och den bleka bilden af en slagtning, som förlorats, utan att det kom till nåson strid. Hans motståndare hånade, att d. 12 Jan. ha tvenne offer blifvit begratna, offret för en duellskandal och en dödfödd revolution. Men det vidrigaste häri är den senimentala upputsningen och lögnaktiga melodranatiseringen af det mest triviala och simpla. som om det vore någonting ädelt och stort. Stamningen inom hufvudstaden är idag endast nysikenhetens. Allt går sin jemna gång, enläst kioskerna, der tidningarne säljas, anlitas starkare än annars. -— Narseljäsen utbju ses idag obehindradt oaktadt sin ytterliga hättig net. — Rocheforts vänner ha bildat ett slags sakerhetsvakt, för att söka skydda hans person. — Rochefort säges vilja nedlägga siu mandat som deputerad, då Ledru-Rollin i stället blir valkandidat. Från Rom skrifves d. 7 d:s: De oppositionella biskoparnes djerfhet förvånar de romerska prelaterna, hvilka knappast våga tro sina öron, då deras kraftiga ord ljuda under hvalfvet. I önsken, mina vördnadsvärda bröder, utropade erkebiskopen al Ialilax, att ertara min mening om achemata. Nåväl, jag önskar, att alla dessa dekreter begratvas i jordens djup och aldrig åter nämnas. Msgr Stossmeyers tal sparade ej påfven sjelf: Vi biskopar äro kallade till Rom, icke för att stadlästa, utan för att besluta. Det är derför nödvändigt att inbjuda den hel. fadren aw närvara vid alla våra diskussioner; ty om vi ej äro någonting utan påfven, så är han icke heller något utan oss. En konferens har egt rum under oraförandeskap af msgr Mermillod från Gndve. för att organisera Peterspenningens upptagande otver all verlden. Planen var att bestämma en viss algift för hvarje medlem af katolska kyrkan, men mötet beslöt endast, att biskoparne skulle erhålla en berättelse angående de påfliga finanserna. Oaktadt de 100 millio ner francs, som erhållas från Peterspenningen, och 70 millioner från Italien, befinner sig den påfliga skattkammaren i ett dåligt tillstånd. Osterrike synes skola trämst draga fördel af Suezkanalens öppnande. Afiarsverksamheten har neml. sedan dess varit i ständigt stigande i Triest, der man fruktat täflan från Ryssland och Italien och derför ifrigt arbetat för handelsflottans ökande. Erkehertig Albrechts resa till Paris säges stå i förbindelse med tvenne sällsamma förslag. Det första är en förment underhandling om ett blifvande äktenskap mellan den kejserlige prinsen och prinsessan Giselda, dotter till Österrikes kejsare, ehuru ingendera af de bäda älskande ännu är 14 är gam wal. Det andra törslaget är kejsarens yngste broder erkehertig Ludvig Victors kandidatur i alseende hvarå Albrecht skall höra sig för angående Frankrikes tankar. Vigtigaro är dock underrättelsen, att det 8. k. sörsattningspartiet, tyskarne, inom ministren vunnit öfverhand, emedan detta visar att v. Beusts ställning börjar bli mindre fast. Det påstås tillochmed att majoriteten inom minis:ren önskar den fordne statsministern Schmerling till ministerpresident, hvilket skulle vara ur många synpunkter för den österriki