ett embete under den konstitutionela regime, 2—2 D411I1I161IO UTM SM DltIICKATCMOLtEFT, med hvilken han först för några månader sedan lät sammanviga sig. Han bekymrade sig ej om den praktiska politiken, utan hade sitt anspråkslösa hushåll i Autenil, långt ifrån hofvet och verlden. Figaro berättar, att det egendomliga mötet mellan kejsar Napoleoon och hans gamle minister Odilon Barrot tillgått, i Ollivieres närvaro, sålunda: Efter några vanliga höflighetsfraser rörande den ringa verkan, som tjugo år utöfvat på deras ömsesidiga yttre, tog kejsaren hr Barrot i handen, förde honom till en stol och började med honom ett vänskapligt samtal. II. M:t sökte först förmå Barrot att mottaga som han nu åter inledt. Ja, svarade Odilon Barrot, den af 1849. — Ah, hvad skulle jag göra? Jag hade fiender! — Sire, en suverän har inga fiender; han har blott motståndare; han öfverlemnar dem åt rättvisan, eller ännu bättre — åt den allmänna meningen. Det var derför att han behandlade som sina fiender dem som skiljde sig ifrån honom i afseende på politiken, som Carl X blef — — -Ja, inföll kejsaren, men jag hade vännerk. — Ah! det var kanske just det som mest skadade kejsardömet. En suverän bör endast stödja sig på rättvisa och hederliga män. Hvart har ert system ledt? Det har ledt edra prefekter till att visa, det ni har 3 . million valfiender. — Kejsaren vred på sina mustacher, under det Odilon Barrot sålunda njöt af en liten hämnd, och bedyrade sin uppriktighet. Mötet varade i mer än en och en half timme. Det är märkligt att se, huru hr Haussmann växer, sedan han måste lemva sin stora befattning. Hans afgång bär också i detaljer en prägel af storsinthet och redbarhet, som imponerat desto mera, som det andra kejsardömets män i allmänhet ej kunna berömma sig af något sådant. IIaussmann har tagit ett rörande farväl af sina forna underordnade, hvilka han uppmanade att fortsätta striden, fastän deras general fallit. Han sade: Man måste ha mod och hångifvenhet i Frankrike, för att inträda i det allmännas tjenst och egna det dessa ansträngningar och kunskaper, som skulle i de fria yrkena tilllörsäkra oss oberoende och rikedom, men hvilka i det allmännas tjenst ofta alstra bitterhet och missbeläteuhet. I ett närgränsande land, hvilket en gång skapade det parlamentariska styrelsesystemet, är detta ej fallet. Inför ett stort nationalverk håller der partiandan fred, och de politiska lidelserna böja sig för fosterlandskärleken, och då en man haft den lyckan att skapa sig ett namn, skulle ett allmänt rop at harm helsa hvarjo försök att bespotta och förtala honom. Marskalk Prim, som fortfarande är Spaniens ministerpresident, har hos cortes föreställt den nya ministören och vid samma till ällo förklarat, att han skall med lugn tillförsigt genomdrifva en lösning af tronföljdsfrågan. Rivero betonade nödvändigheten af, att försoningen mellan partierna upprätthälles. De afgångna ministrarne Martos och Zorilla förklarade sig skola hädanefter såsom hittills un derstödja regeringen. I Österrike fortfar alltjemt ministerkrisen och det ena stormiga uppträdet soljer på det andra inom ministerrådet. Siriden är ock vigtig, ty den gäller ingenting mer och ingenting mindre, än om det skall lyckas v. Beust att, i trots af det tyska eller s. k. törattningspartiet, genomdrifva en försoning mellan den stora monarkiens olika nationaliteter. lläraf beror hela Österrikes sramtid. IEngland agiterar man åstadkommandet af en utvandring på statens och kommunens bekostnad såsom ett medel mot pauperismens tillväxt. En utvandringssörening har bildat sig för ändamålet, hvilken uppställt foljande resolutioner: a) Regeriogeu skall läg2a8 på hjertat den trängande nödvändigheten af en national utvandringspolitik, hvilken hon skall genomföra i förening med kolonialregeriogarne; b) Utvandringen skall befrämjas frän de städer och distrikter, i hvilka nöden tagit öfverhand genom bristen på arbete; c) De för detta ändamål nödiga medlen anskaffas; d) Föreningen skall gifva utvandrarne nyttiga råd och för öfrigt gå dem hjelpsamt till handa. — Att hvarken staten eller kommunen skola låta sig förmås att lägga sig ombord härmed, torde dock vara temligen gifvet.