Göteborgsposten – 15 januari 1870, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Från handl. J. E. Lundgren hade till poliskammaren inkommit anmälan om att han d. 3 eller 4 d:s blifvit bestulen på en ask af sköldpadd, innehållande en bröstnål af guld med 5 äkta stenar, en annan bröstnal, äfvenledes af guld och försedd med äkta stenar, och en skjortknapp af guld, samt dessutom en snusdosa af silfver, en rakborste, en rakknif, nycklar och slutligen ett pennstift. Dessa dyrbarheter hade legat i en spegellåda i ett yttre rum och hade förmodligen blifvit stulna medan en piga befann sig i de inre rummen för att städa och hade lemnat dörren till det yttre olåst. Det är, som man kan finna, icke så synnerligt lätt att taga reda på dylika effekter sedan de en gång blifvit stulna, ifall man icke händelsevis åtorfinner dem hos någon pantlånare. Sådant var här icke förhållandet, och himlen vete huru detektiva polisen burit sig åt — det hör till dess hemligheter — men säkert är att den såsom misstänkt för stölden antastade för första resan stöld straffade Gustaf Jakobsson, hvilken vid med honom anstäldt förhör uppgaf att han d. 4 på f. m. ingått i handl. Lundgrens bostad i afsigt att betla, funnit dörren till ofvan omnämnda ytterrum öppen och stulit de omnämnda effekterna. Återstod nu att realisera dem och detta visade sig icke vara stort svårare än att stjäla dem. Svårigheten bestod blott i att erhålla någorlunda hyggligt pris för dyrbarheterna — men se deri misslyckades han totalt. Han utbjöd silfversnusdosan, rakknifven och rakborsten till handl. C. J. Lindqvist, som bedrifver sina affärer på Kungstorget, och hvilken för nämnde pjeser gaf honom s:a 1 rdr. Då han väl tyckte att han ej hade riktig hand med att få köpmän att betala rimliga priser, vände han sig till hvad han ansåg vara en redlig danneman från Hisingen och utbjöd guldet och juvelerna. Bonden följde honom till Hultmans holme, der J., som ej velat visa de blixtrande juvelerna för en nyfiken hop, drog fram skatten i sköldpadddosan. Bonden, som ingalunda bländades af glansen — det göra ej bönder nu för tiden, ty de ha ärt sig, att icke beundra något annat än sina egna man —, ref sig i håret och bjöd — 75 öre. Tjufven, som supit upp den riksdaler han fått för snusdosan, antog budet och så blef hisingsbonden egare till ett par briljanterade bröstnålar m. m.