Göteborgsposten – 14 januari 1870, sida 3

Napoleon för hans alltför snabba åtgärd att skjuta ned Victor Noir. neml. den att, då denne senare slagit prinsen i ansigtet, hans kamrat Fouvielle — ej Fonville, såsom det i går hetie — visat en revolver, hvarpå prinsen tagit ned pistolen från sin vapensamling, med hviken hans rum var dekorerad, och skjutit. Det var således hemma hos prinsen sjelf, som Noir slog honom i ansigtet, och det var äfven der som den andre publicisten drog fram ett vapen — allt förmildrande omständigheter. Vi nämnde i går, att prinsen har ett tvetydigt rykte. Han har åtminsone alltid haft namn om sig att vara af ett häftigt och oroligt lynne. Är 1831 ville han deltaga i upproret i Kyrkostaten, men blef af denna anledning hållen fängslad ett halft år i Livorno, hvarefter han begaf sig till Amerika och besökte sin onkel Josef samt erbjöd sin tjenst åt presidenten Santander i Nya Granada. Här avancerade prinsen ull major. År 1834 kom han tillbaka till Rom och uppehöll sig jemte sin bror Antoine på fursten af Caniers gods. På grund af rykten om att bröderna begingo dåliga streck på jagten och hemligt värfvade frivilliga, gaf påtven befallning om deras fängslande. De blefvo plötsligt öfverfallna af sbirrer; Antoine undkom, men Pierre satte sig till motvärn, dödade en af sbirrerna och-sårade en annan, arresterades och dömdes till döden, men benådades och for derpå först till Amerika, sedan till Joniska Oarne. Äfven härifrån blef han utvisad på grund af öfverilad hetsighet (han dödade tvenne resande, som han antog för rötvare) och lefde derpå dels i Italien, dels i Brissel, tills revolutionen år 1848 skaffade honom tillfälle att återvända till Frankrike. Han blef genast medlem af den franska nationalförsamlingen och utsågs af sin kusin, dåvarande presidenten Ludvig Napoleon, till bataljonschef i Algeriet, der han dock snart blef trött på militärtjensten, så att han utan vidare lemnade sitt regemente, till på köpet kort före en batalj, och återvände till Paris, der han på intet sätt höll sig dold, utan tvärtom till allmän skandal åter uppträdde inom lagstiftande församlingen. Den gamle Thiers tog honom då skarpt i upptuktelse och lät honom ganska oförtäckt höra, att han hopade skam öfver sitt namn; men denna tillrättavisning verkade lika litet som kejsarens försök att göra honom till en förståndig och hyfsad man. Pierre Napoleon är demokrat och var på sin tid en ifrig motståndare till sin kusin presidentens monarkiska planer, hvilken opposition likväl upphört, sedan denne blef kejsare. Angående den nedskjutne publicisten Victor Noir erfara vi, att han var en helt ung man, som förut varit medarbetare i Journal de Paris och Reforme, innan han ingick i La Marseillaise; men han hade för öfrigt ännu blott en underordnad ställning inom den franska pressen. Han var ej utan begåfning och var mycket afhållen, men led af en stark lust att väcka uppseende och var städse invecklad i duellaffärer. Hans rätta familjenamn ir Salmon, och han antog namnet Noir, derför att hans äldre broder Louis under detsamma förvärfvat sig ett visst namn som milivärisk förf., i hvilken egenskap han under sista danska kriget befann sig i Danmark som korresp. till Opinion Natienale. Såsom man kunde vänta, ha de radikala inom lagstiftande församlingen enfaldigt nog begagnat denna säregna mordhändelse till att göra ett våldsamt angrepp mot familjen Bonaparte. Rochefort har sjelf hatt nog liten takt att i detta fall såra familjen för en af en dess medlemmar begången ötverilning. Ollivier har vetat att svara i rätt och med rätt ansats, då han sagt: Om Rochefort bättre kände rättvisans fordringar, skulle han ej utslunga beskyllningar mot den anklagade. En anklagad bör städse respekteras såsom sådan... Vi beklaga, att agitatorer fortfarande försöka att upphetsa sinnena, men vi representera ej blott lag och rättvisa, utan äfven, om vi tvingas dertill, makten. Dessa energiska ord följdes naturligtvis af lifliga bitallsrop, och kan man hoppas, att Ollivier med dem afväpnat försöket att, såsom vi i går sade, göra politiskt kapital af denna händelse. Samtidigt härmed underrättar telegrafen om, att regeringen inför lagstiftande församlingen väckt förslag om, att deputeranden Rochetort skall åtalas för en artikel i den af honom utgifna Marseljäsen. Detta förbindrar likväl icke regeringen att i samma vefva genom Officiella Tidningen tillkännagifva, att sjelfva hr Ledru-Rollin är inbegripen under fördelarne af den sista allmänna amnestien. En annan åtgärd i den frisinnade rustningen är, att regeringen åter upphäft förbudet mot tidniagarnes försäljning på gatorna. Parisarne förneka ej heller nu sin calembour-lusta. Så gass häromdagen den första maskeradbalen för säsongen på Operan, å hvilken stor munterhet väcktes af en mask, i