Göteborgsposten – 14 januari 1870, sida 3

merna, en välväxt, vacker brunett till ordet på engolska och berättade för honom en läng, rörande historia om att hon vars gift med en äldre, rik engelsman; att hon med sin make och sin tyska sällskapsdam, som äfven nu var henne följaktlig, hade gjort en resa i Tyskland, men der hade hennes man, som i trots af sin framskridna ålder hade en mycket lättantändlig natur, blifvit förälskad i ett tyskt fruntimmer af tvetydigt rykte och hade till sist rymt med den germaniska skönheten och lemnat henne, hans laggifta hustru, ensam på ett hotell nästan utan penningar och existensmedel. Den öfvergifna hade då beslutat sig för att använda sina sista tillgångar på en resa till Köpenhamn, en stad för hvilken hon hyste en viss förkärlek, derföre att det var hennes älskade kronprinscssas (prinsessan Alexandras) födelsestad och derifrån hon också lättare skulle kunna sätta sig i förbindelse med sin familj i England, som befann sig i goda vilkor. Hon hade satt sin plan i verket, hade tillika med sin tyska sällskapsdam kommit till staden dagen förut och ville nu blott bedja värden om kredit tillsdess hon erhöll de nödiga remisserna från hemmet. Den unga damens ståtliga hållning och värdiga tal gåfvo ett sken af sanning åt den eljest temligen osannolika historien och värden ställde artigt sina rum och sitt kök till de båda öfvergifnas disposition. Då emellertid veckor förgingo utan att några bref eller någon betalning afhördes började värden fatta misstankar, isynnerhet sedan damerna börjat taga emot herrebesök, och då samtidigt detektiva polisen började forska efter en äldre engelsman, som begått storartade vexelförfalskningar i Tyskland, skulle han just på allvar ta itu med sina hyresgäster — men då hade fåglarne redan flugit ur buren. De hade gått ut tidigt på morgonen och bedt att deras frukost skulle serveras i vanlig tid, men ha sedermera icke hörts af. -—— O(CQCeCCC