Göteborgsposten – 14 januari 1870, sida 2

XIII. Tidigt rå morgonen efter begrafaingen infann sig en gosse från byn Raynham vid ingången till betjeningens rum och begärde få träfta lady Eversleighs kammarjungfru. Den unga qvinna som innehade denna plats blef tillkallad och kom för att höra hvad budbäraren ville. Hennes namn var Jane Payland. Hon var född i London och hade erfarit föga af lifvets trefnad innan hon inträdde i lady Eversleighs tjenst. Hon var derföre åtminstone till en viss grad mån om sin matmors intressen och böjd att tro på hennes oskuld, ehuru äfven för henne berättelsen om natten i Yarborough Tower tycktes nästan för osannolik för att kunna tros. Jane Payland var omkring tjugofyra år gammal, stor, smärt och rörlig. Hon kunde ej ha några anspråk på skönhet, men såg hvad man kallar ståtlig ut. Hon gick till det lilla rum, der gossen blifvit tillsagd att vänta, förargad öfver att någon kunde vara nog oförskämd att störa henne så tidigt. — Hvem är ni och hvad vill ni? frågade hon häftigt. — Jag är enkan Becketts son, svarade gossen, och har medfört detta bref; jag skulle cj lemna det till någon annan än myladys egen kammarjungfru. — Jag är hennes egen kammarjungfru, svarade Jane. Gossen räckte henne ett smutsigt bref, adresseradt till lady Eversleigh. — Hvem gaf er detta? frågade Jane Payland i det hon granskade det smutsiga papperet.