Göteborgsposten – 14 januari 1870, sida 2

talade mannen på ett så besynnerligt sätt, att jag trodde mig böra underrätta er, mylady, och — Till Jane Paylands förvåning reste sig lady Eversleigh plötsligt från sin plats och gick fram till henne. — Gif mig brefvet! befallde hon. Hon tog med en hastig rörelse det smutsiga och hopskrynklade papperet ur sin tjenarinnas hand. — Ni kan gå, sade hon; jag skall ringa då jag behöfver er. Jane Payland skulle ha velat gifva mycket för att få se brefvet öppnas; men hon hade ingen förevänning för ett längre qvardröjande i rummet. Hon gick derföre in i sin matmors toilettrum, hvilket liksom de öfriga rummen hade dörr utåt korridoren. Omkring en fjerdedels timma derefter ringde lady Eversleighs klocka och Jane skyndade in till henne. Hon fann sin matnor fortfarande sitta vid kaminen. Hennes portfölj låg öppen på bordet bredvid henne och i portföfjen ett bref, hvars utanskrift ej ännu hunnit torka. — Bär detta till gossen som väntar dernere, sade Honoria, pekande på det nyss skrifna brefvet. — Ja, mylady. Jane Payland gick. På vägen hade hon godt tillfälle att närmare granska brefvet. Det hade följande adress: Mr Brown, värdshuset Höns och kycklingar. Det var försegladt med lack. (Forts.)