Göteborgsposten – 14 januari 1870, sida 1

folk i småstäderna. Vet ni hvad mylady var då sir 08wald tog henne från rännstenen? Om ni ej vet det, skall jag upplysa er derom. Hon var en gatsångerska, som baroneten fann en qväll på torget i en stad då hon höll på att svälta ihjel. Han tog henne af barmhertighet, och emedan hon råkade ha ett vackert ansigte var han svag nog att gifta sig med henne. — Ni borde ha mer vördnad för den aflidnes svagheter, svarade Lionel. Min onkels kärlek var ädel; jag blott beklagar att föremålet var så ovärdigt. — Ah! utbrast Reginald, jag trodde nyss att ni sympatiserade med mylady. — Jag sympatiserar med alla ångerfulla syndare, sade Lionel. — Ja, det är ju ett yrke! utropade Reginald, som ej kunde dölja sina bittra känslor. Ni sympatiserar med lady Eversleigh emedan hon är en rik synderska och egarinna till Raynham Castle. Kanske ni stannar här och efterträder sir Osweld. Jag vet ej att det finns något förbud mot att en man gifter sig med sin onkols enka. — Ni förolämpar mig och ni förolämpar den döde, sir Reginald, genom den ton hvari ni yttrar er om dessa saker, svarade Lionel Dale. Jag lemnar Raynham med aftondiligensen och det är föga sannolikt att lady Eversleigh och jag träffas vidare. Det tillhör ej mig att döma öfver hennes synder eller intränga i hennes hjertas hemligheter. Jag tror att hennes sorg i dag var uppriktig. En qvinna behöfver ej ha färlorat all qvinnlig känsla derföre att hon syndat.