skola göra allt, bvad vi sagt; vi skola hålla de löften, vi afgitfvit. Detta yttrande, hvartill något liknande ej varit på länge hördt i någon fransk församling, har förskaffat den nya regeringen tillnamnet: Iledersmännens minister. Odilon Barrot har tillsammans med Ollivier besökt kejsaren. Sammankomsten skall ha varit mycket rörande. De båda männen hade ej sett hvarandra sedan 1851. Omsvängningen inom opinionen till förmån för den afsatta IIaussmann visar sig redan. Den för opinionens vind alltid så känslige Emile de Girardins tidning Liberte säger också: Ilistorien skall ej to det, nej, historien skall ej tro, att den man som stått i spetsen för Paris nästan till det underbara gränsande omskapning, blitvit afsatt, efter det han löst sin uppgift. Denna afsättning är den första handling, hvarmed de ministrar, som under det andra kejsardömet bilda det första parlamentariska kabinettet, velat befästa sin ställning. Vi beklaga det för deras skull, och det skall ej dröja länge, innan de sjelfva komma att ångra det. Den allmänna menin gen är ombytlig: hon upphåjer åter dem, som hon obarmhertigt rifvit ned, hon gifver dem upprättelse, som hon orättvist tördömt, ja, det händer tillochmed, att hon lofprisar och för herligar dem. Så betedde hon sig mot Colbert och Turgot, hvilka hon hånat och föraktat. Den dag upprann, då de båda ministrarne fingo rättvisa, upprättelse och ett berömdt namn, och denna dag skall för visso äfven randas tör IIaussmann . .. En pariserkorresp. vill tillochmed veta, alt man redan beZa ädat en storartad demonstration. Murarena, stenhuggarne, snickrarne, målarena och öfriga vid byggnadsväsendet sysselsatta arbetare ämna sig nemligen till Tuilerierna, för att af kejsaren begära, det han åter må göra Haussmann till prefekt. IIaussmann, genom hvars händer så ofantliga summor gått, lemnar sin betattning. utan att ega mer än 20,000 francs i årlig ränta, en jemförelsevis ringa summa i det så rika Frankrike. Dessa händelser i Frankrike sysse!sätta den allmänna uppmärksamheten så mycket, att mycket annat tränges alldeles i bakgrunden. I Spanien sitter Prim qvar i ministåren. Den nybildade regeringen företer en ny luslon, i det Topete åter ingått i densamma som sjominister och Rivero som inrikesminisier. Dagasta är utrikesoch Montero Rios justitieminister. Det skall således ännu komma att viga mellan Prim och hertigen at Montpensier. I Rom vill man veta, att påfven börjat visa sig mycket retlig. hvilket kan vara larligt nog för en man af hans ålder. Han harmas öfver det motstånd han möter; men detta motstånd blir det oaktadt allt mera kompakt. Så har oppositionen stält sig under ledning af en samlad komitå, i hvilken sitta biskopar från alla länder. . Ej mindre än 12 kardinaler bevistade dopet af exkonungen Prans at Neapel dotter. Angående den förut omnämnda nyupp sekta sammansvärjninngen i Ryssland meddelas nu, att den hade sitt hutvudsäte i Moskwa. De der kenspirerande studenterna försåddes af en studerande lvanoff vid landtbruksakademien, hvilken derföre belönades a! regeringen, men ock mördades några dagar senare på gatan utanför sin bostad. Planen att i Petersburg grundlägga ett universitet för qvinnor har fallit, emedan regeringen vägrat afgifva den nödiga tillåtelsen. Konung Wilhelm af Preussen har ådragit sig en stark förkylning. JT rse——-—-———————