dag tecken till någon sinnesrörelse. Hon höjde sina ögon mot kapten Copplestones bronzfärgade ansigte med en tärfyld blick, uttryckande tacksamhet och förtroende. Kaptenen fick viligga eden i vederbörlig ordning och framställde derefter sin vittnesberättelse i korta, afbrutna meningar, utan att vänta på att bli tillfrågad. — Ni frågar hvar lady Eversleigh tillbragte natten då hennes man dog och huru hon tillbragte den. Jag kan besvara bada dessa frågor. Hon tillbragte denna natt i mitt rum, vårdande co sjuk gammal mun, som var nära vausinnig af de plågor gikten förorsakade honom, och gråtande öfver sir Uswalds vägran att tro på hennes oskuld. Ni vill kanske fråga huru hon kom att tillbringa natten i mitt rum. Jag skall i få ord svara er härpå. Innan hon skulle lemna slottet kom hon till mitt rum och bad min gamle betjent släppa sig in. Hon hade under hela min sjukdom varit mycket vänlig och uppmärksam mot mig. Min betjent är en gammal tvärvigg, men han är tacksam mot hvarochen som bevisar hans herre välvilja. Han slärpte lady Eversleigh in till mig, sjuk som jag var. Hon berättade mig hela den historia hon omtalat för sin man. an vägrade att tro mig, kapten Copplestone, sade hon; han som fordom älskade mig så innerligt vägrade att tro mig. Derföre har jag kommit till er, hans bäste och äldste vän, i hopp att han skall tänka bättre om mig, och att ni en gång, då jag är långt borta och tiden gjort min man mildare stämd mot: mig, skall inlägga ett godt ord till min förmån, Och jag trodde henne. Ja,