Göteborgsposten – 11 januari 1870, sida 1

———— tanka i de omständigheter, om hvilka ni talar; men i en sådan allvarsam sak som denna får man ej lättsinnigt draga några slutsatser. Er onkels död af gift omedelbart efter brytningen mellan honom och hans hustru och uppbrännandet af det testamente, hvilket öfverflyttade godset från henne till er äro dock omständigheter, som, då man betraktar dem i sammanhang, synas till den grad besynnerliga — att ej säga misstänkta — att jag anser mig berättigad utfärda ett förbud för lady Eversleigh att lemna huset, på grund af misstänkt delaktighet i mannens död. Jag skall hålla en ransakning här i morgon, omedelbart efter coronerns förhör, och underställa saken en omsorgsfull pröfning. Om lady kversleigh är oskyldig, skall honnes tillfälliga arrest ej vara kenne till någon skada. Hon behöfver ej lemna sina rum och ingen skall få veta om hennes arrest. Jag kan sjelf besöka henne och förklara den pinsamma nödvändighet hvari jag blifvit försatt. — Ja och låta narra er af hennes hala tunga, utbrast Reginald bittert! Hon alideles förtrollade min stackars onkel. Vet ni att han tog henne från gatan utan att veta mera om hennes förflutna lif än han visste om innevånarne på en annan planet? Om ni träffar henne, skall hon bedåra er, liksom hon bedårade honom. — Jag är ej rädd för hennes trolldomsförmåga, svarade magistratspersonen med värdighet. Jag skall göra min skyldighet, sir Reginald, lita på det. Reginald Eversleigh svarade ej. Han lemnade biblioteket utan att yttra ett ord till någon. Den förtviflan han bar inom sig var för stor för att han skulle vilja fortsätta