Göteborgsposten – 11 januari 1870, sida 1

ten för sir Oswalds godhet smälte isen i denna stolta natur — det var först då som Honorias qviuliga ömhet vaknade — det var först då som kärlek — en djup och ren kärlek — intog hennes hjerta. Denna kärlek var så mycket starkare till sin natur som den var ett ädelt hjertas första kärlek. Honoria hade i sin mans person vördat allt hvad hon någonsin vetat om manlig dygd. Och han var förlorad för henne! Han hade dött i den tron att hon var trolös. — Jag kunde ha burit allt utom detta, tänkte hon i sin förtviflan. Magistratspersonen kom till henne och förklarade den obehagliga nödvändighet hvari han var försatt. Men han omtalade ej att testamentet blifvit förstördt, ej heiler att läkarne uttalat sig bestämdt rörande orsaken till sir Og: walds död. Han endast sade henne att det fanns misstänkta omständigheter förknippade med hans död, och att en omsorgsfull undersökning af dessa omständigheter ansågs nödvändig. — Undersökningen kan ej bli för fullständig, svarade Honoria ifrigt. Jag vet att ett brott blifvit begånget och att den bäste och ädlaste af män fallit offer för en mördares hand. Oh, sir, om ni är mäktig att skilja sanning från falskhet, så besvär jag er att lyssna till den berättelse som min man ej ville tro — berättelsen om den nedrigaste komplott som någonsin blifvit hopsmidd mot en hjelplös qvinna! Mr Ashburne förklarade sig villig lyssna till hverje