Göteborgsposten – 8 januari 1870, sida 2

lertid att antalet hinduer, omvända till lutheranismen, utgår endast en försvinnande bråkdel af befolkningen. Vi tro också verkligen, att svenska missionssällskapet skulle handla mycket klokt uti att helt och hållet taga sin hand från dessa aflägsna folkslag, på hvilka det i alla fall med sina små ressurser föga kan inverka, och i stället koncentrera alla sina krafter på det andra verksamhetsfältet, Lappland. Detta så mycket hellre som, till följd deraf att sällskapets utgifter under år 1868 uppgått ända till 43,900 rdr, ett belopp af mer än 20,000 rdr måst af reservfonden tillgripas. Lapparne äro det vår pligt att omhulda och upplysa, och det var derföre med verklig glädje vi hörde att under året mer än 300 och, sedan sällskapet började verka, inalles nära 3000 barn i Lappmarken åtnjutit undervisning uti barnhem, missionsoch Söndagsskolor, inrättade af sällskapet. Hälften af dessa barn har derjemte erhållit under lärotiden vård, kläder och föda på sällskapets bekostnad. — Förste landtmätaren i Westerbottens län, J. W. Pilo, har i en ålder af 53 år aflidit i hufvudstaden. Den aflidne var ledamot i den der församlade skogskomiten. — Aflidne sjökaptenen Ehlerts jordfästning föriggick i Tyska kyrkan i Onsdags. Sedan psalmen n:o 452 blifvit afsjungen, framträdde pastor Rothlieb till den framför altaret framburua likkistan och tolkade i varma och bjertliga ordalag den aflidnes förtjenster, uppmanade den unga makan att med kristligt tålamod bära sin förlust och de unga sönerne att i rättrådighet likna sin fader. Den högtidliga akten afslutades med afsjungandet at psalmen n:o 462 v. 8, hvarefter den aflidnes stoft affördes till Nya kyrkogården. Sjömannaföreningens flagga buren af kapten v. Walter, svajade utanför kyrkodörren vid så väl insom utbärandet af kistan. Förutom slägtingar, vänner och bekanta öfvervar ett betydligt antal främlingar jordfästningen. — Vid Stockholms aktiebolags bryggeri å Kungsholmen inträffade för några dagar sedan återigen en tilldragelse, som kostade en menniska lifvet. Härom berättar Dagbl. följande: Några arbetare, deribland Per Olot Widegren, voro sysselsatta med att bära malt från qvarnen till ett rum, der detsamma skulle stöpas i ett med kokhett vatten fyldt kar. Härvid inträffade, att Widegren, då han femte gången kom fram med sin börda till karet, törlorade jemvigten och föll sjelf deri, under det att säcken blef liggande bredvid på golfvet. En kamrat åsåg tilldragelsen och ropade på hjelp, men innan någon annan kom till stället, hade Widegren sjelf kraflat sig upp ur karet. Karlen blef genast transporterad till lasarettet, men afled der påföljande dag. Vid den inför poliskammaren härem hållna undersökning har det upplyste, att ingen af kamraterna kan på något sätt tillräknas olyckan, men att deremot arbetarne åtminstone sins emellan ofta klagat öfver faran att på ifrågavarande plats gå fram med sin börda på nacken, emedan de just invid karet, deri maltet stöptes, måste passera en sluttande afsats, som ofta är halkig och besvärlig. — — Arrendatorn af Thinta gård i Dingtuna socken af Westerås län, Johan Eriksson, föll förliden Tisdagsafton i sjön, vid passerandet af den krökning Skeppsbrokajen bildar vid dess norra ända. — Oaktadt försök till räddning gjordes genom utsättning af den vid Strömparterren liggande räddningsbåten, var och förblef den ifallne försvunnen.