Göteborgsposten – 8 januari 1870, sida 1

ska nyheter. — Prof. W. haucks föreläsningar. — La vie de la Bourse! — Anekdot. Hur många ha vi nu? — Låt mej se.. sjuttisex. sjuttisju, sjuttiåtta , .. sjuttiåtta utom oss sjelfva och barnen. — Sjuttiåita? Nå ja, åtti få godt plats ... i värsta fall få vi sätta ett spelbord i gossarnes rum... alltså vidare i texten... Notarien Balkman ... hur i de, han har ju gjort visit, min gumma lilla? — Hvem? notarien Balkman, gjort visit... ja, de ska Gud veta... han apringer här från morgon till qväll... jag riktigt. rädd att ban kastat sina sina ögon på Adele.. nej, honom bjuder vi inte... han har blifvit. så fet och okostig på en tid... madam An dersson, vår hjelphustru, du vet, har hört af madam Pettersson att madam Larsson, som bjelper till ibland på Göta Källare, har sagt att Balkman sitter der hvar eviga qvåll och dricker toddi med komedianter och profryttare ... nu ä han så tjock om halsen att de ser ut som om löskragarne skulle strypan, och när han dansar, så svettas han så törfärligt, att man riktigt kan bli rädd, säjer flickorna . .. han ser ut som en menniska som fått smittkopporna, påstår Adöle... hon å alltid så qvick, den flickan... och så har han sagt att jag å alldeles för gammal att valsa ... nej, honom bjuder vi då bestämdt inte, — Som du vill, mitt hjertegryn, då stryker jag öfver Balkman ... de å nog inte första gången som han blifvit påstruken, ha, ha, ha! Göteborgswitz? Kommer så löjtnant Nejonöga... han dansar ju? — Nejonöga! Ack, den söte, gudomlige karlen, ja, honom ska vi visst bjuda... han bjöd upp mig till kottiljongen på Amaranten... men du minns jag kunde inte dansa den gvällen ... mamsell Bergström hade sytt min nya, gula sidenklädning för trång ... sätt en kråka för No jonöga! — Ja, men nu måste vi också ha en dansande dam till... hvad säger du om vi skulle bjuda lilla mamsell Sprattelgren .. Sprattelgren och jag va skolkamrater, fastän de sedan gick bakut för den stackars menniskan ... — Mamseil Sprattelgren, hvad tänker du på? En guvernant!! Nej, fy dång! Tyst, jag vet... fröken Mögelhjerta få vi för all del inte glömma ... Mögelhjertas å gammal adel, de den enda riktiga fröken, som kommer på balen... men nog å hon bra narraktig som dansar ännu, gamla menniskan ... hvarför hostar du, min gubbe? — Jag? Nej, visst inte! Jag sitter bara och tänker på att vi nu inte kan bjuda slera ... Åtti jemnt va de ja! — Skicka nu ut Ols son med listan och be honom med samma springa bort till kokerskan. Den välsignade menniskan kan man då aldrig få tag i. Jug bar nu haft bud hos henne femton gänger ... Och så får du lemna mej hundra riksdaler till... di jag fick i morse ä redan slut! — Herr grossören är nära att ge till en snck, men en blick från hans frus skarpa ögonpar qvälver sucken liksom ayss hostan, han öppnar sin portmonnä, sramtager en split ter ny 100:krigare, stoppar på sig listan och går ut för att låta Olsson veta att han lefver. Efter timtals öfverläggningar med kokerskan om ordning på dukning och sat, sedan hela huset i en veckas tid varit totalt uppoch nedvändt och grosshandlaren upprepade gånger fått dyka ner i sin portmonnä och fru grossörskan ändtligen fått sin nya, gröna sidenklädning att passa riktigt, inträffar ändtligen den märkvärdiga aftonen. Ekipage et ter ekipage rullar fram till porten, betjenter med pelskappor och pigor med lanternor knulla omkull hverandra i trapporna, i den trånga tamburen byggas babelstorn af svarta hattar och labyrinter af guttaperkagaloscher. Inne i våningen svettas man som i ett orangeri. Åli va de ju, sa grosshandlaren och ingen har nekat, men god plats finnes det knappt nog för femtio och derför är det en smula trångt om saligheten. I dansen har man ungefär lika godt utrymme som man hade i Gumpertska boklådan vid biljettförsäljningen till sista studentkonserten, och soupern inskränkte sig för de flesta af herrarne till — supen. Men vid afskedet ljudar det ändå i korus från de åttatios vänligt grinande läppar: Go natt, go natt, en alltför treflig afton ... aldrig har man så roligt som hos herrskapet en förtjusande bal ... tusen tack ...go natt, go natt! — — — Och så insomnar vårt äkta par långt fram på morgonqvisten, sedan man ändtligen efter åtskilliga timmars stök fått tid att bädda i sängkammaren, och snarkar väldeliga, drömman e ljust om att deras souper ÅJust varit fin, väl arrangeradt, superbt serveradt men hvad andra tänkte derom kan man se af följande trenne tallor från Dagen derpå. Första Tasan. (Ilos Mögelhjertas. Klockan är 12 på middagen. Fröken Wendela Althea ligger utsträckt på en kåsös. Hon är blek och har papiljotter i håret) Enkemujorskan Mögelhjerta med glasögon på näsan och stiakstrumpa i banden). Nå, me chere fille, var det roligt på balen Fröken Wendela Althea (med ha ögon) Roligt? Ja, ungefär lika roligt som i en finsk badstuga ... Jag trodde alldeles jag eEnlla färose AL 2 5.41: