Göteborgsposten – 7 januari 1870, sida 2

— Ni betviflar ej att min onkel dog en naturlig död, Victor? frågade Reginald med en sällsam ifver. Ni tror ej att han blef mördad? — Nej, hvarföre skulle jag tro det? genmälde läkaren med fullkomligt lugn. Ingen i hela slottet med undantag af er sjelf och lady kversleig sh hade något intresse af hans död. Om han blef tagen af daga, måste hon vara den som begått brottet, och mot henne mäste anklagelsen riktas. Ni maste stå på er, Reginald, kom ihäg det. De båda männen skiljdes kort derefter åt, men dessförinnen kommo de öf -erens om att mötas följande dag vid samma timma och på samma ställe. Reginald Eversleigh återvände till slottet och då han hunnit tillbaka fick han veta att doktorn från Plimborough anländt under hans frånvaro och skulle qvarstanna till följande dag, då hans i vittuesmål skulle erfordras vid förhöret. I Det var Joseph Millard som sade honom detta. — Förhöret! Hvilket förhör? frågade Reginald. — Coronerns förhör, sir. Det skall hållas i morgon i stora matsalen. Sir Oswald dog så plötsligt, ser ni, att det är belt naturligt att det skall hållas förhör. Jag är ledsen att nödgas säga, att det glunkas om sjelfmord. — Sjelfmord — ja — ja — det är möjligt; han torde ha begått sjelfmord, mumlade Reginald. i — Det är ju rysligt, sir? De båda doktorerna och mr Dalton äro tillsammans i biblioteket. Liket har blifvit flyttadt in i ett annat rum. Lagkarlen kom i samma ögonblick ut ur biblioteket l och nalkades Reginald.