Göteborgsposten – 7 januari 1870, sida 1

rande gästerna med undantag af general Desmond gjorde sig i ordning att utan dröjsmål afresa. i General Desmond förklarade sin afsigt vara att qvarstanna öfver begrafningen. — Jag torde vara af någon nytta för bevakandet af min aflidne väns intressen, sade han till Reginuld Eversi leigh. Det finnes endast en person, hvilken kan lägga er onkels död djupare på sinnet än jag gör och det är den stackars Copplestone. Jag förmodar att han är qvar i slottet? — Ja! gikten tvingar honom att fortfarande hålla sig på sina rum. Reginald Eversleigh var på intet vis nöjd med generalens beslut. Han skulle helst ha velat vara ensam i slottet. Det såg ut som om hans onkels gamle vän var böjd att taga husbondväldet på slottet. Den unge mannens stolthet uppreste sig emot generalens benägenhet för diktatorisk myndighet, och hans farhågor — ty han hyste rysliga farhågor — gjorde generalens närvaro ytterst pinsam för honom. Joseph Millard hade infunnit sig hos Reginald kort efter upptäckten af baronetens död och omtalat för honom innehållet af det nya testamentet. Baroneten sade oss i tydliga ordalag, att han gjort er till sin hufvudarfvinge, sade betjenten. Det behöfdes ej hålla saken hemlig, sade han, och vi tecknade våra namn under testamentet såsom vittnen — Peterson, taffeltäckaren, och jag. — Och ni är säker på att ni ej misstagit er, Mil