Göteborgsposten – 4 januari 1870, sida 2

herre i detta hus. Såsom sir Oswalds enka gör jag anspråk på att vara värdinna i detta hus, tills händelserna visa om jag har rätt dertill eller ej. Dessa voro stolta ord af en hustru som, enligt hvad alla de närvarande trodde, blifvit förskjuten af sin man. General Desmond var den person som åtog sig att svara. Han var den äldste och mest betydande bland de gäster som nu voro qvar i slottet, och han var en man som åtnjutit stor aktning af sir Oswald. — Jag anser icke att någon här kan bestrida lady Eversloighs rättigheter, så länge sir Oswalds testamente ej är uppläst och hans önskningar blifvit kända. Hvad tilldragit sig mellan min stackars vän och hans hustra vet lady Eversleigh allena. Det tillhör henne att handla efter sitt samvetes bud, och om hon vill qvarstauna i detta hus, kan ingen här förbjuda henne det, såvida det ej är emot den dödes föreskrifter. — Den dödes önskningar skola snart bli kända, sade Reginald, och då skall denna brottsliga qvinna ej längre oskära detta hus med sin närvaro, — Jag hyser ingen fruktan, Reginald Eversleigh, svarade Honoria med sublimt lugn. Må det värsta inträffa. Jag afbidar lugnt sakens utgång. Jag stannar här för att se om orättvisan skall vinna seger, eller om försynens hand skall sträckas ut mot den skyldige. Min tro på försynen är stark, mr Eversleigh. Vik nu åt sidan, om ni behagar, och låt mig kasta en blick på min maus ansigte. (Forts.) som