Göteborgsposten – 4 januari 1870, sida 1

S8 — — —— — —— satt dermed. Mr Eversleigh är förskräckligt uppskaka d. Jag har i hela mitt lit ej sett ett så hvitt ansigte som hans, då han kom ut i förstugan efter att ha fått höra nyheterna. Man kan säga att det är en märkvärdig tur för honom, ty det påstås att sir Oswald i natt uppsatte ett nytt testamente, hvari han lemnade sin nevö alitsammans, ech mr Eversleigh har varit on riktig vildbasare och är i skuld öfver öronen. — Den stackars sir Oswald! utropade de kringstående. Un sådan ädel menniska han var! Hvad dog han af, mr Kimber? — vet ni det? — Doktorn säger att det måste ha varit hjertlidande, svarade lakejen. Ett brustet hjerta, påstår Jag; det var det enda lidande sir Oswald hade. Det är myladys uppförande som dödat honom. Hon måste vara en usel varelse, eller hur? Historien om lady Eversleighs försvinnande hade under den föregående dagen blifvit fullständigt afhandlad på värdshuset, liksom öfverallt i byn Raynham. Nu skakade man på hufvudet vid tanken på lady Eversleighs trolöshet, men sade föga. Denna nya händelse var af så ellvarsam natur, att den för ögonblicket tystade tillochmed sqvallrete tunga. Krämaren åt sin frukost i skänkrummet och lyssnade lugnt till allt som yttrades af lakejen och byfolket. — Och hvar är mylady? frågade värdshusvärden, hon kom ju tillbaka i går?