Göteborgsposten – 4 januari 1870, sida 1

sig bekant med alla inoch utgångar på platsen och förskaffat sig en nyckel till en af trädgårdsportarne. Genom denna port kom han ut i parken, klättrade öfver ett lågt stoket och begaf sig till byn Raynham, der värden på värdshuset Hons och kycklingar just höll på att stänga sina dörrar. — Jag har hört af betjeningen på slottet, att ni kan gifva mig en säng, sade han. Värdshusvärden, som alltid var beredvillig att göra sina beskyddare i sir Oswalds betjentrum och stall till viljes, förklarade att den resande skulle så det bästa rum huset hade att erbjuda. Läkaren tillbragte således natten i byn Raynham. Äfven han var utiröttad af det sista dygnets ansträngningar och hela natten sof han djupt och lugnt som ett barn. klockan var åtta då han gick nerför värdshusets trappa. Han fann en ovanlig rörelse dernere. Förskräckliga underrättelser hade nyss kommit från slottet. Sir Oswald Eversleigh hade på morgonen funnits sittande i sitt bibliotek, död, medan lampan ännu brann på bordet framför honom. En af lakejerna hade kommit till det lilla värdshuset och berättade denna historia för kommande och gående, da krämaren kom ner i skänkrummet. — Det var Millard som fann honom, sade mannen. Han satt med hufvudet bakåtlutadt mot kudden på ländstolen. Papper och öppna bref lågo kringspridda öfverallt på bordet, och man skickade ögonblickligen bud efter mr Dalton, lagkarlen för att granska papperen, och försegla allt som borde förseglas. Mr Dalton är nu syssel