Göteborgsposten – 30 december 1869, sida 3

senterat sin vän po Rättegångsoch Polissaker. Frän Stockholm. Vingleri och tråkig jul. Polisen har, berättar Dagbl., under sistförflutna vecka lyckats i hufvudstaden få tag uti en skälm, som länge nog drifvit sitt spel. Under den senare tiden, förnämligast innev. månad, hafva neml. tätt på hvarandra anmälningar inkommit derom, att en person, som kallat sig possessionat och landtbrukare samt sagt sig vara disponent af egendomen Ahl i närheten af Södertelge och heta Justus Philemon Lindgren (han har äfven några gånger uppträdt under annat namn) narrat sig till en mängd varor af allahanda slag, hvilka han omedelbart derefter dels afyttrat, dels mestadels pantsatt. Lindgren, en karl af omkring 30 års ålder, med ett distingueradt behagligt utseende, har sedan någon tid tillbaka under loppet af innev. år uppehållit sig i Stockholm, men icke haft några andra medel för sin utkomst än de upptäckta vinglerierna. Han har någon tid haft sin bostad inom egendomen N:o 61 Regeringsgatan tillsammans med en f. d. handl. N. M. Carlström, som, att döma af den till poliskammaren inkomna rapport, varit mycket verksam i befordrandet af Lindgrens industriknep och med honom i vissa fall delat vinsten. Till att börja med gjorde I. affärer i symaskiner. Han uppträdde hos flera personer, som i hufvudstaden idka handel med dylika, och lyckades hos dessa att på kredit få sig en och annan sådan maskin, hvilken omedelbart derpå försåldes eller pantsattes. På de flesta ställen presenterades han af Carlström såsom säker som banken och uppträdde än som innehafvare af den här ofvan nämnda egendomen, än som egare af ett hus vid Roslagstorg i Stockholm. Sedan Lindgren sålunda väl lyckats i symaskinsaffärerna, slog han sig äfven på andra varor. Så lyckades det honom att hos körsnären Forssell få hyra en pels, värderad till 300 rdr, som skulle inom viss tid återställas, men I. lät naturligtvis ej vidare höra af Hos Björklunds Söner reqvirerades specerier för egendomen Ahls behof-, men dessa skänktes bort åt Carlströms hustru. Matthandl. Vorbeck i Storkyrkobrinken fick släppa till mattor och filtar, hvilket allt pantsattes. Hos kramhandl. Boström, Vesterlanggatan, togos klädningstyger, hvilka Åherr possionaten förärade åt en sin i Stockholm varande s. k. fästmö. Sammaledes förfors med hrr Kähne kaxen och Marcus, hvilka fingo lemna sina tributer. Skräddare och skomakare hafva äfven fått sitta emellan och bl. a. skräddaren Wennersten, som tyckes vara mycket medgörlig af sig. Der fick Lindgren en ekipering, värderad till 250 rdr (på Carlströms kraftiva försäkran att possessionaten vore säker som banken), och de nya plaggen tlögo genast ut till några af den legio af välvilliga pantlånare, hvaraf hufvudstaden är öfversvämmad. Naturligtvis besöktes spektakler och andra förlustelser, dervid fästmön bjöds på åka, men hyrkusken Thomsön har ännu ej fått betalning. Men krukan går ju till brunn tills hon går sönder och possessionatens julfröjd blef på ett obehagligt sätt störd. Den 23 d:s försäkrade sig polismyndigheten om possessionatens eleganta personlighet och han sitter fortfarande inom lås och bom. I. har väl sökt protestera emot denna obehagliga åtgärd, åberopande sin egenskap at jordbrukare och husegare, men vederbörande hafva icke aktat på hans protest, enär han icke kunnat styrka sina uppgifter. Hans medhjelpare har väl sökt krångla sig från all delaktighet i de kinkiga affärerna, men vid en i Måndags anstäld konfrontation herrarne emellan, kunde Carlström icke förneka att han presessionaten på åtskilliga ställen samt rekommenderat denne som en särdeles solid man-, äfvensom att han af Lindgren mottagit och för egna behof användt en del af de sålunda svekligen erhållna varorna. Målets vidare handläggning öfverlemnades i Mandags från poliskammaren till rådstufvurätten. Från Landsorten.