Göteborgsposten – 30 december 1869, sida 2

i tretio år: ett mycket långt dröjsmål — förfärligt tälamodspröfvande. — IIvarföre säger ni allt detta? utbrast Reginald otåligt. Vill ni göra mig bedröfvad i samma stund jag triumferar? Menar ni att vi ha belastat våra samveton med allt detta bedrägeri och brott för ingenting? Ni är galen, Victor! — Nej, jag är endast beräknande. Tretio år: — tretio år skulle vara en lång tid att vinta. — Hvem säger att jag skall få vänta tretio år? Min onkel kan dö långt förut. — Å ja, naturligtvis! er onkel kan dö — kanhända helt plötsligt — mycket snart. Sorgen öfver hans hustrus trolöshet torde döda honom — sedan han dock först uppsatt ett nytt testamente till er förmån! De två männen stodo ansigte mot ansigte och betraktade hvarandra. — Hvad menar ni? frågade Reginald; och hvarföre ser ni på mig så der? — Jag tänker endast på huru lycklig ni skulle vara om den sorg som drabbat er onkel vore farlig för hans lif. — Tala ej på det sättet, Carrington. Jag vill ej tänka på sådana saker. Jag är elak nog, men ej så elak alt jag önskar min onkels död. Ni skulle bli bedröfvad om han doge, kan jag tänka? Bedröfvad — ehuru detta gods tillfölle er! ehuru ni kunde njuta af ull den prakt, allt det nöje som rikedomen kan förskaffa en man! Ni skulle bli mycket bedröfvad, eller hur? Ni önskar allt godt åt den förträfflige