Ärfvingen till Kaynham. Af M. E. hraddon. (Förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl.) Öfvers. från Engelskan. Hon närmade sig dörren under det hon talade. Det låg ett lugnt allvar i hennes sätt, som borde ha varit väl egnadt att öfvertyga sir Oswald om sanningen af hennes ord; men tron på hennes falskhet hade för djupt inrotat sig hos honom. Detta värdiga lugn, denna resignation voro i hans ögon endast konstgrepp af en fulländad skådespelerska. — Hon är idel falskhet, tänkte han. Utan tvifvel var det lilla hon berättade mig om sin barndom osannt liksom allt det öfriga. Endast himlen vet hvilka nesliga hemligheter som kunna vara dolda i hennes förflutna lif. Hon hade öfverskridit dörrtröskeln då en hastig ingifvelse förmådde honom att följa henne. i Lemna ej Raynham förrän ni hört vidare af mig lady Eversleigh, sade han. Det skall bli mitt åliggande att vidtaga alla anordningar för ert kommande lit. ? Hans hustru svarado honom ej. Hon gick vidare med sänkt hufvud och ögonen fästade på golfvet. — Hon skall ej lemna slottet förrän hon blir tvun) Forts. fr. N:o 302.